Tips på några mysiga feelgood-filmer

Lagotto romagnolo

När det är mörkt och kallt ute är det få saker som är så mysigt som att krypa upp i soffan under en mjuk pläd och kolla på en riktigt bra film. Det finns många viktiga, djupa och sevärda filmer och en uppsjö av spännande actionfilmer, men ibland vill man bara se en film som värmer hjärtat och som efterlämnar ett leende på läpparna.

💖

Här kommer därför en lista på några riktigt härliga feelgood-filmer:

En oväntad vänskap

100 steg till Bombay

Mr Hoppys hemlighet

Love Actually

The Holiday

Notting Hill

💕

Fler mysiga filmer:

You’ve got mail

Livet från den ljusa sidan

Fyra bröllop och en begravning

När Harry mötte Sally

Forrest Gump

Chocolat

Se upp för dårarna

Gifta på låtsas

Breakfast Club

Little Miss Sunshine

Under Toscanas sol

Broarna i Madison County

Under Körsbärsträden (har ännu ej sett, men fått rekommenderad. Kommer på dvd i april -16)

💕

Har du tips på någon annan riktigt mysig film så berätta gärna! Är du sugen på något gott att fika till, kanske denna ljuvligt goda sockerkaka med äpplen, valnötter och mandelmassa kan vara något att prova? Receptet hittar du här.

😋

Sockerkaka_4

För egen del blir det däremot ingen filmkväll hemma i soffan, utan istället väntar en förhoppningsvis riktigt spännande hockeymatch när Almtuna tar emot AIK. Sedan hoppas jag att vi snabbt hinner hem, så att vi kan se det mesta av handbollsmatchen mellan Sverige – Spanien. Matchen börjar kl 20.45 och visas på TV 10. Det är den första för svensk del i en fyrnationsturnering. På lördag väntar Polen (kl 16.00) och på söndag Brasilien (kl 11.00). Hoppas att vi kommer att bjudas på tre riktigt spännande och sevärda matcher med ett svenskt landslag som är på hugget och visar varför de kommer vara att räkna med i det stundande EM:et! Samtliga matcher visas på TV 10 och på Viaplay.

Här hittar du mer om EM och matcherna som väntar. Och avslutningsvis – all heder åt landslagets kapten Tobias Karlsson som kommer att bära en regnbågsfärgad kaptensbindel som ”en tyst manifestation för acceptans och alla människors lika värde”. *

Önskar dig en riktigt trevlig helg!

💖

*Tyvärr visade det sig att Tobbe och andra lagkaptener som också ville bära Tobbes armbindel förbjuds av EHF att göra detta i samband med detta VM. Bedrövligt på alla sätt och vis! Här kan du läsa mer om förbudet.

 

Happy New Year

Nordsjön

Wish you all a Happy New Year!

I want to share some awesome words that my very precious friend Sara told me:

🎆

Always take out happiness in advance.

The worst that could happen

is that you were happy in vain.

/Unknown

🎆

Ta alltid ut lycka i förskott.

Det värsta som kan hända

är att du varit lycklig i onödan.

/Okänd

Hamnade mitt i jakten på den fruktade Militärligan

Kommer för alltid att minnas just den här dagen för exakt 22 år sedan. Det var dagen före julafton 1993 och jag och min kille (numera äkta hälft) hade åkt hem till mina föräldrar som bor utanför Sala för att fira jul. Min bror var också hemma över julen. Dagen före julafton bestämde vi oss för att åka och hälsa på min väninna som också hade åkt hem över julen. Just den här dagen tog hon hand om sina föräldrars hund medan de hade varit bortresta över natten.

Vi bestämde oss för att ge oss ut på en promenad med hunden längs den lilla vägen som gick genom samhället. Plötsligt åker en polisbil sakta förbi. Vi började skratta lite och undrade vad de gjorde ute på vischan så här dagen före julafton. Sedan kom vi på det, naturligtvis var de ute för att leta julgranstjuvar! Vi hann lagom skoja lite om det när en bil plötsligt kastar sig ut från en liten avsticksväg och kör iväg i full fart åt det motsatta hållet. Polisbilen får syn på dem och gör en tväromvändning och jagar efter. Vi visste inte riktigt vad vi skulle tro… Var det verkligen möjligt att några stulna julgranar kunde uppbåda ett sådant polispådrag? Vi hann inte gå långt förrän det plötsligt började komma en strid ström av bilar på den lilla grusvägen. En bil stannade till vid oss och föraren berättade då att stora vägen mellan Heby och Sala var avspärrad och att det nyligen hade skett ett rån i Heby. Polisen var nu på jakt efter rånarna som var tungt beväpnade med automatvapen. Föraren sa till oss att omedelbart vända tillbaka hem, låsa dörrarna och följa nyhetsrapporteringen. På vägen tillbaka mot huset kom vi upp på en liten bro och ser då hur bilen vi nyss sett kör ut på åkern, kör fast och hur de beväpnade rånarna springer över åkern i riktning rakt mot oss. Pulsen var just då inte på någon direkt hälsosam nivå… Vi sprang in i huset och låste dörrarna. När vi lyssnade på nyheterna förstod vi ganska snart att vi hade hamnat mitt i polisjakten på den beryktade militärligan som härjade i Sverige i början av 90-talet. De hade då genomfört ett flertal grova rån under några års tid, bland annat i Svedmyra, Rimbo och ett trippelrån i Ullared. Nu var de alltså ute och sprang någonstans alldeles i närheten av huset.

Vi diskuterade fram och tillbaka hur vi skulle göra. Jag och min pojkvän hade ingen lust alls att stanna där över natten och ville därför försöka åka hem medan det fortfarande var möjligt att åka småvägar därifrån. Min väninna ville däremot stanna kvar och min bror bestämde sig för att stanna där med henne. Det var ett jobbigt beslut att ta, men det var det bästa vi kom fram till just där och då. Jag och min pojkvän hoppade in i bilen och begav oss av hemåt på småvägarna, hela tiden medvetna om att rånarna kunde befinna sig var som helst i närheten. Plötsligt ser vi på håll en man stå mitt framför oss på den lilla grusvägen… och han är beväpnad med ett gevär. Allt gick så snabbt, tankarna rusade i 180. När vi kom lite närmare såg vi att det var en jägare som var ute på jakt. Lättnaden vi kände just då var obeskrivlig. En stund senare hade vi kommit igenom polisens avspärrningar och var åter hemma hos mina föräldrar. Det var visserligen skönt att vara hemma i tryggheten, men vissheten om att min bror och min väninna fortfarande var kvar mitt i det avspärrade området där polisen med massiva insatser sökte efter rånarna kändes outhärdlig. Vi följde nyhetsrapporteringen som pågick hela kvällen och allt kändes bara så overkligt, som en ond dröm. Jag pratade mycket med både min bror och min kompis på telefon och de kände sig alltmer övertygade om att de inte ville vara kvar. Vi bestämde oss därför för att försöka åka tillbaka för att hämta dem. Men det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. Polisen lät oss inte åka igenom avspärrningarna. Det enda råd de kunde ge var att de själva skulle försöka ta sig ifrån huset. Det fanns inget annat att göra än att åka tillbaka hem igen och ringa dem för att berätta att vi inte fick hämta dem.

Efter att ha diskuterat igenom situationen bestämde de sig för att försöka ta sig ut. Det här var före mobiltelefonernas tid, så detta blev också vårt sista samtal innan de gav sig iväg. Under den kommande timmen visst vi ingenting om vad som hände. Vi kunde bara hoppas på det bästa. Bilen som fanns på gården var instängd i garaget och det fanns inga nycklar dit. Min bror fick krypa igenom något slags loft för att på så sätt komma åt bilen och de kunde åka därifrån. Den bilresan de gjorde natten mot julafton för exakt 22 år sedan var nog den otäckaste de någonsin gjort. Min bror berättade senare när de väl var i säkerhet igen, att de var minst lika rädda för de stressade poliserna som de var för rånarna. De blev stoppade två, tre gånger på vägen och alla poliser var lika förvånade och skrämda över att de kom från ”fel håll”. Min bror rullade sakta fram emot varje vägspärr och både han och min väninna tryckte händerna mot vindrutan. Vid varje stopp fick de gå ut ur bilen med händerna över huvudet. Det var inte svårt att förstå att poliserna var oerhört misstänksamma och att nerverna låg utanpå… Tack och lov gick allt bra och min väninna kunde återförenas med sin familj utanför avspärrningarna och vi kunde hämta hem min bror. Den oändliga tacksamhet jag kände i den stunden visste inga gränser.

Rånarna greps senare mitt i natten i en övergiven sommarstuga inte långt ifrån min väninnas hus. Ligans ledare dömdes senare till 14 års fängelse och berättelsen om militärligans framfart i Sverige kommer nu bli film.

Var rädd om dig och dina nära och kära och ta ingen förgiven 💖

Önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

❄🎄❄

Julkula_1

 

Anne-Beates vackra vintervärld

snötäcke1_copyr

The first fall of snow is not only an event, it is a magical event. You go to bed in one kind of a world and wake up in another quite different, and if this is not enchantment then where is it to be found?

/J. B. Priestley

Hei! Først vil jeg bare rette en varm takk til deg, kjære Towe, for at jeg får være ”julegjest” i din vakre blogg, Livets Guldkorn! Det er en ære for meg.

Litt om meg selv. Bor i en bygd på nordvestlandet i Norge, nærmere bestemt Nesjestranda i Molde kommune. Her lever jeg med umiddelbar nærhet til fjord og fjell og jeg kjenner meg så heldig som bor slik til, for jeg elsker å være ute i naturen – til alle årstider! Vinterbildene er hovedsaklig tatt i nærområdet her jeg bor, mens noen av dem er fra Skeikampen, et skiparadis, ikke så langt fra Lillehammer. Håper på en stabil vinter, med masse snø, godt skiføre og vakkert lys!

Riktig god jul!

~Anne-Beate

Hi! First, I will give a heartfelt thanks to you, dear Towe, that I can be ”Christmas Guest” in your beautiful blog Livets Guldkorn! It is an honor for me.

A bit about myself. I’m living in a village in the northwest part of Norway, namely Nesjestranda in Molde municipality. Here I live with close proximity to the fjords and mountains and I feel so lucky to live like this, because I love being outdoors – in all seasons! Winter pictures are mainly taken in the area where I live, while some of them are from Skeikampen, a ski paradise, not far from Lillehammer. Hoping for a stable winter with lots of snow, good skiing conditions and beautiful light!

Merry Christmas!

~ Anne-Beate

magiskvy_1_copyr

A cold wind was blowing from the north, and it made the trees rustle like living things.

/ George R.R. Martin, A Game of Thrones

is1_copyr

She had never known that ice could take on so many shades of blue: sharp lines of indigo like the deepest sea, aquamarine shadows, even the glint of blue-green where the sun struck just so.

/Malinda Lo

Is3_copyr

You can’t get too much winter in the Winter.

/Robert Frost

is2_copyr

Constant kindness can accomplish much. As the sun makes ice melt, kindness causes misunderstanding, mistrust, and hostility to evaporate.

/Albert Schweitzer

Snötäcke_5

Snowflakes are one of nature’s most fragile things, but just look what they can do when they stick together.

/Don Dewberry

snötäcke2_copyr

I wonder if the snow loves the trees and fields, that it kisses them so gently? And then it covers them up snug, you know, with a white quilt; and perhaps it says ”Go to sleep, darlings, till the summer comes again.

/ Lewis Carroll

Vill du se fler av Anne Beates vackra bilder finns hon på Instagram. Du hittar henne här. Vill du komma i kontakt med henne går det även att nå henne via epost: annebeate.nesje@hotmail.com

Med önskan om en riktigt mysig fjärde advent!

~ Anne-Beate och Towe

If you want to see more of Anne-Beate’s beautiful pictures, you can visit her lovely gallery on Instagram. You find it here. You can also reach her by email: annebeate.nesje@hotmail.com

Wishing you a really cozy fourth Sunday of Advent!

~ Anne-Beate and Towe

Livets Guldkorn fyller ett år!

Gräs i morgondagg

Idag är det precis ett år sedan jag skrev mitt allra första blogginlägg. Tänk så snabbt ett år kan gå och så mycket som kan hända under tiden, saker som man inte hade kunnat föreställa sig. Ett varmt tack till er alla läsare som gör att det känns så kul och värdefullt att fortsätta blogga. Tänk om någon hade talat om för mig för ett år och 52 inlägg sedan att jag ett år senare skulle ha haft besökare från totalt 63 olika länder! Det hade jag aldrig kunnat drömma om.

Mycket har hänt under året som har gått, både roliga och ledsamma saker. När jag skrev mitt allra första inlägg visste jag t ex inte mycket om hjärnskakningar. Idag har jag lärt mig så mycket mer och mina två mest lästa texter är inläggen om rehabilitering efter hjärnskakning samt om hur hjärnskakningar bör hanteras. De mest klickade länkarna är också knutna till detta område och går till läkartidningen respektive svensk handboll och deras medicinska råd i samband med hjärnskakning. Hade det inte varit för att det i stort sett varenda dag är någon eller några som läser mina inlägg om hjärnskakningar hade jag kanske inte skrivit så mycket mer än mina första texter om det. Nu känns det som ett oerhört viktigt och angeläget område och det sista inlägget om detta är säkerligen ännu inte skrivet. Min tredje mest lästa text är en hyllning till många av våra barn- och ungdomstränare som dag ut och dag in gör ett fantastiskt viktigt och värdefullt arbete, många gånger i det tysta.

Bananpannkaka_9

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag även delat med mig av lite olika recept. Det populäraste och mest sökta är mina bananpannkakor med mandel och chiafrö. Väl värda att prova om du inte gjort det ännu☺

Drottningrutor

Därefter följer en annan favorit, snabbfixade drottningrutor. Sagolikt gott när de serveras lite ljumma med en klick vaniljsås!

Något som har varit ett ständigt återkommande inslag på min blogg är också citat och tänkvärda ord i olika former. Jag har verkligen en förkärlek till kloka ord, en eller ett par meningar som rymmer mycket visdom och som kan betyda så mycket vid rätt tillfälle. Den kategori som sökts oftast är citat om tårar och svåra stunder. Kanske för att det är i dessa stunder vi som bäst behöver både stöd och tröst. Men ett gott skratt ska aldrig underskattas. Få saker gör så mycket gott för själen. I inlägget Happy Friday har jag samlat citat och fyndiga formuleringar som förhoppningsvis får dig på gott humör☺

Parallellt med bloggandet började jag även på Instagram i vintras. Det har varit fantastiskt kul och inspirerande att möta så många andra som delar samma intresse för foto. Här är några av de bilder jag tog i somras och som, att döma av responsen, verkar vara allra mest omtyckta. Här hittar du mig på Instagram.

Collage_1

Ett stort och varmt tack till er alla som har följt med mig under året som har gått! Jag hoppas att ni fortsätter att kika in  då och då☺

Önskar er alla en riktigt mysig Luciahelg!

Mandelmassefyllda saffransbullar

Saffransbullar

Ärligt talat… en torr lussekatt utan fyllning är kanske inte det mest uppiggande man kan tänka sig till fikat. Saftiga saffransbullar fyllda med mjuk mandelmassa däremot är galet gott! Jag har provat att rulla in mandelmassa i lussekatterna, men det är väldigt mycket jobb att få till det och de blir sällan några skönheter. Fast däremot väldigt goda! Betydligt enklare är att rulla små saffransbullar och fylla dem med mandelmassa eller vad man nu vill ha i dem. Det här receptet fick jag av en kär vän för många år sedan, tack Sara 💕 och jag har sedan med tiden modifierat det lite. Bland annat har jag tillsatt ägg i bulldegen. Det lärde jag mig av farmor som bakade gudomliga bullar. De allra viktigaste knepen är nog att inte ha i för mycket mjöl och att grädda dem snabbt i hög ugnsvärme. Det här receptet räcker till ca 48 bullar, beroende på hur små eller stora du vill ha dem.

 

Det här behöver du till degen ( ca 48 bullar):

100 – 150 gram smör

5 dl mjölk

250 gram kesella (1 burk)

1 ägg

50 gram jäst

1 nypa salt

2 dl strösocker

1 gram saffran (2 paket, gärna hela pistiller)

Lite sprit eller pressad citron att lösa upp saffranet i

Russin (gärna blötlagda)

Ca 17 dl vetemjöl

Fyllning i bullarna:

250-300 gram mandelmassa

Lite mjölk eller smör

Att ha på bullarna innan gräddning:

2 ägg till pensling

Pärlsocker

Ca 100 gram flagad mandel

 ❄

Så här gör du:

Stöt saffranspistillerna tillsammans med lite socker i en mortel. Lägg dem sedan om du har möjlighet i lite sprit alternativt pressad citron för att få fram smaken. Detta är absolut inget måste, men blir gott. Vill du ha russin i bullarna är det bra att lägga dem i blöt en stund innan. Då stjäl de inte lika mycket vätska från bullarna som blir saftigare.

Smält smöret och värm mjölken till strax över fingervarmt. Rör sedan i ägget och kesellan. Se till att blandningen får rätt temperatur (ca 37 grader). Rör även i saffranet i mjölkblandningen.

Smula jästen i en bunke och häll i en liten del av mjölkblandningen så att det löser upp sig. Låt gärna dra ca 3 min. Slå över resten av mjölkblandningen och tillsätt en nypa salt och sockret. Vill du ha russin i smeten blandar du i dem nu. (Själv brukar jag stoppa i dem i bullarna samtidigt som mandelmassan.) Häll sedan i mjölet, men långt ifrån allt. Degen ska vara precis så att den går ihop. Var försiktig, för det är så lätt att ha i för mycket mjöl. Låt den hellre vara för kladdig. Då får du saftiga saffransbullar! Bearbeta degen så att den går ihop fint.

Låt sedan degen jäsa övertäckt i en bunke ca 40 min. Under tiden kan du förbereda plåtarna och ställa ut bullformar (ca 50 st) Sätt ugnen på 250 grader. Riv mandelmassan och blanda ut till önskad konsistens med t ex lite mjölk eller rumsvarmt smör. Blanda ägg med lite salt för att använda vid penslingen.

Ta ut degen på ett mjölat bakbord och knåda den lite. Var fortfarande försiktig och använd inte mer mjöl än vad som är absolut nödvändigt för att kunna knåda och forma degen. Dela degen i två delar. Varje del ska räcka till ca 24 bullar. Jag brukar dela den i tre delar och göra åtta jämnstora bollar av varje.

Låt bullarna jäsa övertäckta på plåtarna totalt ca 40 min. Efter halva tiden gör du ett hål i varje bulle med ett mjölat finger och spritsar i mandelmassan. Har du ingen sprits kan du bara ta en liten plastpåse och klippa ett litet hål i ena hörnet. Täck över dem igen och låt dem jäsa klart.

Pensla bullarna med de uppvispade äggen och strö över pärlsocker och mandelflarn. Är du allergisk mot mandel är det självklart bara att hoppa över mandelflarnen och fylla bullarna med något annat gott. Grädda bullarna i 5-6 minuter i mitten av ugnen (du känner din egen ugn bäst, så ställ dem där det blir bra). Håll noga koll så att de inte får för mycket färg. Låt dem sedan svalna på galler under en bakhandduk.

Njut av dem med ett glas kall mjölk. Så överlägset gott!

👌

 

13 år när hjärnskakningarna satte stopp för drömmen

I flera tidigare inlägg har jag skrivit om hjärnskakningar och också berättat om min yngsta dotter Ella som drabbats av två hjärnskakningar under våren 2015.  Länkar till dessa inlägg finns i slutet av denna text.

Här kommer hennes egen berättelse om hur det har varit och hur hon mår idag, åtta månader efter den senaste hjärnskakningen.

 

Hej!

Som ni läsare nu vet är jag Ella, 13 år. I början av året åkte jag på min första hjärnskakning när jag hoppade för att blocka ett skott i en handbollsmatch. Den smällen blev starten för min resa. Jag var borta från skolan i en vecka och två veckor från träning med laget. Huvudvärk och trötthet var ständigt återkommande. För att göra en lång historia kort så avtog iallafall symptomen och försvann ca 10 dagar efter smällen. Efter att jag hade varit symptomfri ett tag så kunde jag börja följa hjärntrappan, vilket i slutet visade sig att jag, trots extra försiktighet än vad som rekommenderades, hade gått tillbaka för tidigt. Trots att jag fick min andra hjärnskakning i april så hade jag inte vilat nog enligt en neurolog på Akademiska.

Några månader senare i samband med en ny handbollsmatch var olyckan åter igen framme och min andra hjärnskakning var plötsligt ett faktum. Kort sagt var den kommande tiden ett helvete, med fruktansvärd huvudvärk, trötthet, ljud- och ljuskänslighet. Jag åt smärtstillande dygnet runt i över en månads tid. Jag var helt borta från skolan lika länge och gick sedan bara halvdagar fram till skolavslutningen. Nu kanske ni tänker, så bra att du kunde gå till skolan trots allt. Men egentligen ska man kanske inte kalla det att gå i skolan. Fysiskt var jag där, men mentalt försökte jag mest räkna ut när jag kunde ta nästa dos Alvedon. Jag klarade inte att ta in och förstå vad som sas på lektionerna. När jag kom hem efter lunch var jag helt slut och fick ligga och vila resten av dagen. Samma sak varenda dag under drygt en månad. Det blev en stor omställning, jag som tidigare varit så full av energi och van att hålla igång hade plötsligt ingen ork över för något.

Sommarlovet kom och jag blev snabbt bättre när hjärnan fick den ”hjärnvila” den så väl behövde. Men så snart skolan började igen återkom den huvudvärk som hade varit en sällsynt gäst under sommarlovet. Nu, snart 8 månader efter min sista hjärnskakning sitter jag här. Huvudvärk emellanåt, men långt ifrån varje dag. Värst är nog den mentala tröttheten som vägrar släppa greppet under dagarna i skolan. Jag försöker att prioritera min tid och bara göra det viktigaste, men ibland blir det ändå för mycket. Allt är mycket bättre nu än förut, men hjärnskakningssymptomen hänger ändå i.

Ibland, eller ja, ganska ofta, tänker jag på handbollen. Jag hade planerat att en dag bli proffs i Danmark eller kanske Frankrike. Dessa drömmar är nu borta med vinden. Tanken på att ställa mig på plan i försvar, den plats jag älskade mest, får mig just nu att rysa. En till hjärnskakning för min del riskerar att bli ännu värre än den sista jag fick och som jag ju fortfarande kämpar med. Beslutet att sluta spela handboll var därför inte svårt att ta efter att jag träffat och pratat med en expert på hjärnskakningar på Akademiska sjukhuset. Jag har alltid älskat och älskar fortfarande ett tufft försvar och det är så ledsamt att sluta med handbollen, den sport jag älskar mest av allt. Men livet går vidare.

Om jag ska lämna själva biverkningarna som hjärnskakningarna medförde, så vill jag gärna ta upp en sak. Ibland träffar jag människor som kommer fram, hälsar, småpratar, säger att det är synd med hjärnskakningarna. Sedan kan de börja skämta och säga saker som ”tänk på den här spelaren som har sex hjärnskakningar i bagaget – fyra kvar” och så skrattar de… Jag förstår att de inte menar något illa, men jag blir så trött och irriterad på den här inställningen som så många tycks ha till hjärnskakningar. Jag tänker inte ta fyra hjärnskakningar till. Jag är alldeles för rädd om mitt huvud. Det kommer jag att behöva resten av mitt liv och hur mycket jag än älskar handboll så ändrar det inte mina prioriteringar.

Precis som alla små skämt om att jag nog borde klara några hjärnskakningar till, har jag flera gånger fått kommentarer som ”jag hade faktiskt också en hjärnskakning, men jag var bara borta i två dagar och sedan körde jag på som vanligt” med undertonen ”var du borta från skolan i en månad? Löjligt!” Självklart finns det de som berättar om egna erfarenheter av hjärnskakningar, men som ändå på alla sätt visar att de förstår att det kan vara väldigt olika hur allvarligt det blir.

En hjärnskakning kan liknas vid brännskador. Man kan säga att ”jag fick en brännskada” och det kan innefatta allt från en blåsa på fingret som läker på någon vecka till en livshotande tredje gradens brännskada som ger men för livet. Skillnaden är att brännskador syns utanpå, det gör inte hjärnskakningar. Alla hjärnskakningar är inte likadana, folk kan ha olika lång tid med symptom och det skiljer sig åt hur allvarlig skadan blir. Därmed inte sagt att små hjärnskakningar inte är någon fara alls, utan flera mindre hjärnskakningar kan också bli allvarliga.

Jag har reflekterat en hel del över den nonchalanta ton man fortfarande stöter på när det gäller hjärnskakningar, både bland folk i allmänhet och i media. Tonen som antyder att ”så farligt är det väl ändå inte” eller ”såja, sjåpa dig inte så mycket”, och det gör mig både ledsen och förbannad. Visst, jag tänker på alla hockeyspelare och handbollsspelare som har fått avsluta sina karriärer i förtid. Många av dem har fått men för livet för att de inte avslutat sina karriärer ”i tid”. Det tänker inte jag göra. Jag vet att mina symptom kommer att avta och sedan försvinna helt, men ingen vet eller kan säga exakt när, det kan vara om en månad eller kanske om ett halvår.

Idag är jag ändå jättestolt över min tid som handbollsspelare och allt den inneburit. Handbollen har inte bara gett mig en massa glädje, utan också en tuffhet och trygghet i mig själv som jag inte hade innan. Utan tvekan kan jag säga att jag har vuxit som person och att jag är oändligt tacksam över dessa härliga år. Jag hade verkligen inte velat vara utan dem. Nu har jag tillsammans med min fantastiska syster börjat träna ett pojk- respektive flicklag. Det är ett underbart sätt att fortsätta hålla kontakt med den sport jag älskar mest av allt och samtidigt få nya utmaningar att bita i.

Tack för att jag fick skriva på din blogg mamma ❤ Så skönt att få skriva av sig.  Vill också passa på att tacka alla er som funnits vid min sida under den här tiden och som kommit med både kloka och uppmuntrande ord. Er omtanke har betytt otroligt mycket för mig! ❤

Ha det bra alla läsare och var rädda om er!

//Ella

 

Här hittar du övriga inlägg som alla på olika sätt handlar om hjärnskakningar:

Del 1. Hur bör hjärnskakningar hanteras?

Del 2. Rehabilitering efter hjärnskakning

Del 3. Hur förhåller sig våra idrottsförbund till hjärnskakningar?

Del 4. Hjärnskakning – ett högaktuellt ämne

 

My little dog — a heartbeat at my feet

Tax_1

My little dog — a heartbeat at my feet.

/Edith Wharton

💕

Kimmen_3

If you can look at a dog and not feel vicarious excitement and affection,

you must be a cat.

/Carrie Latet

💕

Smilla_4s

Until one has loved an animal a part of one’s soul remains unawakened.

/Anatole France

💕

Smilla_liten_2

Happiness is a warm puppy.

/Charles M. Schulz

💕

Smilla_5

Dogs don’t rationalize. They don’t hold anything against a person.

They don’t see the outside of a human but the inside of a human.

/Cesar Millan

💕

Smilla_10

If you think dogs can’t count, try putting three dog biscuits in your pocket

and then giving Fido only two of them.

/Phil Pastoret

💕

Smilla_13

Dogs come when they’re called; cats take a message and get back to you later.

/Mary Bly

💕

Bearded_collie

If your dog is fat, you’re not getting enough exercise.

/ Unknown

💕

Take care and have a lovely, peaceful weekend!

💕

There is more to life than simply increasing its speed

Höstlöv_4

We look forward to the time when the Power of Love

will replace the Love of Power.

Then will our world know the blessings of Peace.

/William Ewart Gladstone

🍃

Höstlöv_2

I will never be a morning person, for the moon and I are too much in love.

/Christopher Poindexter

🍃

Nyponblad_2

People will forget what you said.

People will forget what you did.

But people will never forget how you made them feel.

/Maya Angelou

🍃

Ormbunke_7

If a drop of water falls in a lake, there is no identity.

But if it falls on a leaf it shines like a pearl.

So choose the best place where you can shine.

/Unknown

🍃

Höstlöv_9

Strength does not come from winning.

Your struggles develop your strengths.

When you go through hardships and decide not to surrender,

that is strength.

/Arnold Schwarzenegger

🍃

Höstlöv_1

There is more to life than simply increasing its speed.

/Mahatma Gandhi

🍃

Nyponblad_1

Worry is like a rocking chair,

it will give you something to do,

but it won’t get you anywhere.

/Vance Havner

🍃

Nyponblad_3

Life is not measured by the number of breaths we take,

but by the moments that take our breath away.

/Maya Angelou

🍃

Höstlöv_8

I have learned over the years that when one’s mind is made up,

this diminishes fear.

/Rosa Parks

🍃

Höstlöv_6

There are days when the simple act of seeing

appears to be true happiness.

/Robert Doisneau

🍃

Autumn… the year’s last, loveliest smile

Slånbär_8

Fall has always been my favorite season.

The time when everything bursts with its last beauty,

as if nature had been saving up all year for the grand finale.

/ Lauren DeStefano

🍃

 Smillablandlöv

Until one has loved an animal a part of one’s soul remains unawakened.

/Anatole France

🍃

Hungriga_änder

We cannot hold a torch to light another’s path without brightening our own.

/Ben Sweetland

🍃

Löv_5

Autumn carries more gold in its pocket than all the other seasons.

/Jim Bishop

🍃

Löv_4

Autumn is a second spring when every leaf is a flower.

/Albert Camus

🍃

fjällskivling

Seek opportunities to show you care.

The smallest gestures often make the biggest difference.

 /John Wooden

🍃

Vissen_5

Kindness is the language that the deaf can hear

and the blind can see.

 /Mark Twain

🍃