Livets Guldkorn
– Towe Wiiand Moments
Hur bör hjärnskakning hanteras?
Handbollsmatch, ett hopp, ett block och ett hårt skott som träffar en spelare i huvudet. Spelaren blir liggandes på plan och de andra spelarna samlas runtomkring. Ingen kan i detta ögonblick, med säkerhet, veta att denna spelare precis åkt på en hjärnskakning. Efter en stunds vila är spelaren åter ute på plan och hoppar för att blocka ännu ett skott…
Det här var precis vad som hände när ett gäng 13-åriga flickor spelade handbollsmatch härom veckan. Det var inget speciellt med matchen som sådan, den var som så många andra och skottet såg absolut inte ut att vara menat att träffa så olyckligt som det faktiskt gjorde.
Vi satt på läktaren och såg på när vår dotter låg stilla på golvet. Vi visste inte då att det svartnat för hennes ögon, att hon hade svårt att forma orden när hon efteråt satt på bänken för att heja fram sina lagkompisar och att hon undrade för sig själv hur hon skulle lyckas få sina ben och armar att samarbeta när hon gick ut på plan igen. Hon är en krigartjej, precis som så många andra handbollsspelare, och hon ville så klart ut för att hjälpa sitt lag. Hon ställde sig i försvar och hoppade för att blocka ännu en gång…
Som tur var så träffades hon inte av ännu en boll och hon åkte inte i backen så att hon slog i sitt huvud en andra gång. Men tanken har i efterhand slagit mig, tänk om… tänk om hon fått ännu en kraftig smäll mot huvudet. Hade hon fått en ännu allvarligare hjärnskakning då? Eller i värsta fall en blödning i hjärnan? En hjärna som nyligen drabbats av hjärnskakning är mycket sårbar och ytterligare en smäll mot huvudet i detta skede kan få förödande konsekvenser.
När vi kom hem kontaktade vi sjukvårdsrådgivningen. Vi fick då rådet att ta henne till akuten, eftersom de tyckte att det lät som en hjärnskakning och att hon borde kollas. När vi kom in till akuten möttes vi dock av en sköterska som inte alls tyckte att hon behövde kollas och tyckte att hon kunde träna på som vanligt dagen efter. Hon blev således hemskickad utan att någon undersökt henne. Tack och lov förstod vi ändå att hon sannolikt hade drabbats av en hjärnskakning, dels utifrån det man sagt på sjukvårdsrådgivningen samt utifrån vad vi läste oss till på nätet.
Under den efterföljande veckan som gick sov hon mycket mer än normalt, hade huvudvärk och kände sig ofantligt trött. Att orka gå till skolan var överhuvudtaget inte ett alternativ. När hon provade att läsa lite efter 4-5 dagar gick det en liten stund, men sedan ville inte hjärnan som hon ville. Sakta men säkert har det ändå gått åt rätt håll och det finns inget annat att göra än att vila och ta det lugnt tills det känns bra igen.
Jag berättar om det här för att göra tränare, ledare, föräldrar och spelare uppmärksamma på riskerna med att låta en spelare som drabbats av hjärnskakning fortsätta spela. I en sport som handboll är det omöjligt att eliminera riskerna för hjärnskakning som sådan. Däremot har man som ledare och tränare möjlighet att avstyra spelaren från att åter riskera att utsätta sitt huvud för ännu en kraftig smäll. Hjärnan är sårbar efter en hjärnskakning och en ny smäll mot huvudet kan få mycket allvarliga konsekvenser. Men för detta krävs kunskap och jag tror, utan att säkert veta, att det bland många av landets alla ideella barn- och ungdomsledare saknas kunskap om hjärnskakning, dess kännetecken och hur man som tränare då bör agera. Som tränare hade jag kanske själv låtit en spelare i denna situation gå ut på plan igen när denna såg pigg ut och var villig att spela igen, men det var i så fall innan jag visste det jag vet idag.
Följande står att läsa i läkartidningen (2007, nr 16, s.1221):
Vid varje hjärnskakning ska spelaren omedelbart avbryta pågående aktivitet. Detta gäller även vid vad som kan uppfattas som lättare slag mot huvudet…
Här kan du läsa mer om riktlinjer i samband med hjärnskakning och idrottsutövande.
Uppdatering juli 2016: Här finns även nya riktlinjer för återgång till fysisk aktivitet för barn och unga som drabbats av hjärnskakning.
Min förhoppning är att man, åtminstone inom barn och ungdomshandbollen, har som tumregel att inte låta någon spelare som drabbats av ett hårt lag mot huvudet och som kan ha tappat medvetandet för en kort stund, fortsätta spela den dagen. Självklart borde denna tumregel även gälla alla andra idrotter där det finns risk att barn och ungdomar drabbas av smällar mot huvudet. Jag vet att det kan vara svårt, det är ju match och både spelare och ledare är taggade och vill göra sitt bästa. Men ibland måste man stanna upp och tänka långsiktigt. Barns och ungdomars hjärnor är känsliga och därför måste vi som vuxna vara extra rädda om dem.
Har ni egna tankar eller erfarenheter rörande detta får ni gärna dela med er av dessa här.
Livets Guldkorn 
Usch vilken pärs att behöva gå igenom när man är så liten. Jag var också ganska liten, kanske i samma ålder när jag tänker efter när jag fick hjärnskakning. Jag åkte skridskor på isen utan hjälm. Inte direkt så smart men det var inte så noga på den tiden. Likaså att sola utan solskyddsfaktor!! Det enda jag kommer i håg av min hjärnskakning är att jag kräktes väldigt mycket!
Hoppas hon krya på sig snart! Kram
Tack Sara! Ja, hon blev nog själv överraskad över hur pass dåligt hon mådde under veckan som följde. Lätt att tänka att en hjärnskakning inte är så farlig. Vi blev nog också tagna på sängen, det ska villigt erkännas.
Låter som att du åkte på en riktigt jobbig hjärnskakning när du var liten. Slå huvudet i isen utan hjälm låter inte som någon hit.. 😦 Tack och lov att vi alla nog blivit lite klokare med åren.. 😉
Hälsa familjen så gott! ❤
Kram
Pingback: Rehabilitering efter hjärnskakning | Livets Guldkorn
Pingback: Hur förhåller sig våra idrottsförbund till hjärnskakningar? | Livets Guldkorn
Pingback: Hjärnskakning – ett högaktuellt ämne | Livets Guldkorn
Pingback: Faran med upprepade hjärnskakningar | Livets Guldkorn
Pingback: 13 år när hjärnskakningarna satte stopp för drömmen | Livets Guldkorn
Pingback: Livets Guldkorn fyller ett år! | Livets Guldkorn