Huggormar, skolavslutningar och färgstarka minnen

Syrener_avlång

Doften av syrener får mig att tänka på min barndoms skolavslutningar.

Det var inte länge sedan julgröten blev uppäten och plötsligt har det blivit dags för studentskivor och skolavslutningar. Det får mig att minnas en sommardag, det var dagen före skolavslutningen och jag och min kompis skulle plocka blommor till fröken. Jag var tio år och skuttade glatt iväg i mina träskor på en utflykt bland liljekonvaljerna i skogen. Plötsligt kände jag hur det skrapade till mot foten. Jag trodde först att det var en gren som rispat mig, men när jag tittade ner på marken fick jag syn på en liten huggorm som storögt tittade tillbaks på mig. Efter att jag lyckats lugna mig något kikade jag närmare på foten och där syntes två små märken efter huggtänderna.

Snokar

Jag har tyvärr ingen bild varken på någon huggorm eller på mitt färgglada ben, så det får duga med ett gäng kärleksranka snokar istället.

Det var bara att åka in till lasarettet och där blev jag faktiskt kvar en hel vecka. Jag minns att jag kräktes och mådde illa och att jag fick dela rum med tre äldre damer. Benet blev oerhört svullet och skiftade under veckan färg i regnbågens alla nyanser. Det lockade en strid ström av nyfikna läkare och sköterskor som kom för att inspektera mitt färglada ben. Det var visserligen inte så roligt just då, men i efterhand har det förvandlats till ett färgstarkt skolavslutningsminne. Dessutom har jag efter ormbettet blivit riktigt bra på att upptäcka ormar, och allt annat som med lite fantasi kan likna en orm, på långt håll. Jag behöver inte heller längre någon övertalning för att hoppa i gummistövlarna när jag ska ut på äventyr i skogen… ☺

Liljekonvaljer är ju som bekant giftiga och det är faktiskt även rabarberbladen. Desto godare är det att njuta av de ännu späda stjälkarna och till helgen passar det perfekt med en smarrig rabarberpaj. Ett riktigt gott recept hittar du här.

Rabarberpaj_3

Ett annat sätt att njuta av livet är att kolla in en riktigt bra handbollsmatch. Jag rekommenderar därför en paus från alla långdragna fotbollsmatcher för att istället förgylla tiden med lite fartfylld handboll när Sverige möter Bosnien-Hercegovina i VM-kvalet. Den första matchen visas på tv4 söndag 12/6 kl 13.30 och den andra matchen spelas onsdagen 15/6 kl 19.30 (visas på kanal 5).  Zlatan får ursäkta, men inget slår en spännande handbollsmatch och världens bästa Karlsson när han är på hugget!

Ha en strålande fin helg och kolla en extra gång var du sätter ner foten när du ska plocka blommor till någon du tycker om! ☺💐

 

 

Hjärnskakningar i fokus

Den senaste veckan har varit både spännande och rolig. För en tid sedan fick jag en förfrågan från Naaz Sultani och Handbollskanalen.se (en site som för övrigt är guld värd om man är handbollsintresserad och vill hålla sig uppdaterad om vad som händer i handbollsvärlden) om jag kunde tänka mig att skriva en artikelserie om hjärnskakningar. Eftersom det är ett område som ligger mig varmt om hjärtat var det inget svårt beslut att ta. I tisdags publicerades den första delen i en serie på tre delar. Den tar framförallt upp fakta om hjärnskakningar baserat på de riktlinjer som finns och aktuell forskning inom ämnet. Här behandlas bland annat vilka symptom man bör vara uppmärksam på, hur rehabiliteringen bör gå till, vad hjärntrappan är för något och om faran med upprepade hjärnskakningar. Är du intresserad hittar du den första delen i serien ”hjärnskakningar i fokus” här.

Jag vill här passa på att rikta ett stort tack till Naaz och Handbollskanalen för ert initiativ och för att ni hjälper till att sprida kunskap om hjärnskakningar. Det är verkligen guld värt! Sedan vill jag även passa på att tacka alla er som kommit med uppmuntrande tillrop. Det har verkligen gjort att arbetet med att sammanställa dessa forskningsresultat känns i högsta grad meningsfullt. Avslutningsvis vill jag även rikta ett varmt tack till er som på olika sätt delat artikeln vidare. Tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad!

Del två kommer att handla om mina egna tankar och erfarenheter efter det att min yngsta dotter drabbats av två hjärnskakningar. Texten kompletteras även här av aktuella forskningsresultat. Den tredje och sista delen består av min dotters egen berättelse om vad som hände och hur hon har mått.

Bara den senaste veckan har det varit två nya fall av hjärnskakningar inom damhandbollen, där det i båda fallen handlat om upprepade hjärnskakningar som inträffat tätt inpå den första. Du hittar artiklarna här och här. Jag hoppas innerligt att de båda spelarna får den tid till återhämtning som de nu så väl behöver.

Det känns inte alltför långsökt att anta att det, precis som i min dotters fall, handlar om att deras hjärnor ännu inte hade hunnit läka innan de återgick till spel igen. Saknas kunskapen är det lätt att tro att allt är okej bara för att man mår bra, men det kan inte nog påpekas att bara för att symptomen försvunnit så behöver det inte betyda att hjärnan har läkt (Neselius, 2014). Fler av mina tidigare inlägg om hjärnskakningar hittar du under fliken handboll.

Denna vecka har det dessutom precis blivit klart att båda döttrarna har återupptagit handbollen igen efter ett tio månader långt uppehåll. Det är så härligt att se deras glädje! För min yngsta dotters del innebär det att hon är med och kör fys och lättare bollövningar utan kroppskontakt. Hon saknar naturligtvis att få köra för fullt, men är ändå glad att kunna vara med på det hon kan. Att se deras glädje både inför en träning och när de kommer hem från densamma gör mig ofantligt varm om hjärtat.

Uppochner

Ha en fin kväll och en riktigt härlig helg! ☺

Quotes about coaching and teambuilding

handboll_2

If you do enough small things right,

big things can happen.

/John Wooden

Top players specialize in what they control:

– Attitude

– Communication

– Body language

– Work ethic

– Preparation

– Energy

/Gary Curneen

Mistakes are a part of the building process.

Mistakes have to be made.

How you act when you make mistakes

 is of paramount importance

/CoachK

Moody players can cast a dark cloud over a practice.

The leaders of a team can NEVER accept that.

Be consistent & positive!

/Brittney Ezell

Leaders SET THE TONE!

The better your attitude,

the better the attitude of your team;

the better your chances are of accomplishing goals.

/Unknown

Your best players have to unite and inspire the group…

otherwise, they’ll divide the group.

/Jeff Van Gundy

Your attitude is just as important as your talent.

/Unknown

Stay focused.

Your start does not determine

how you’re going to finish.

/Herm Edwards

Learn to hold a team together.

Lift some up, calm others down,

until finally they’ve got one heartbeat.

Then you’ve got a team.

/Bear Bryant

Unity is strength… when there is teamwork and collaboration,

wonderful things can be achieved.

/Mattie Stepanek

Progress is rarely a straight line.

There are always bumps in the road,

but you can make the choice to keep looking ahead.

/Kara Goucher

Team play is built in practice.

/Dean Smith

Förtroende är det bästa en tränare kan ge sin spelare oavsett ålder.

Allt annat är sekundärt.

/Magnus Grahn

Att träna så mycket som krävs, det är också en talang.

Har du inte den dedikationen, då blir det inte bra.

/Nicklas Lidström

Usain Bolt kan inte springa 100 meter på 14 sekunder på träning

och sedan springa OS-final på 9,70.

Ungefär samma tänk har vi.

/Henrik Signell, tränare för Sävehofs damer

Tips på några mysiga feelgood-filmer

Lagotto romagnolo

När det är mörkt och kallt ute är det få saker som är så mysigt som att krypa upp i soffan under en mjuk pläd och kolla på en riktigt bra film. Det finns många viktiga, djupa och sevärda filmer och en uppsjö av spännande actionfilmer, men ibland vill man bara se en film som värmer hjärtat och som efterlämnar ett leende på läpparna.

💖

Här kommer därför en lista på några riktigt härliga feelgood-filmer:

En oväntad vänskap

100 steg till Bombay

Mr Hoppys hemlighet

Love Actually

The Holiday

Notting Hill

💕

Fler mysiga filmer:

You’ve got mail

Livet från den ljusa sidan

Fyra bröllop och en begravning

När Harry mötte Sally

Forrest Gump

Chocolat

Se upp för dårarna

Gifta på låtsas

Breakfast Club

Little Miss Sunshine

Under Toscanas sol

Broarna i Madison County

Under Körsbärsträden (har ännu ej sett, men fått rekommenderad. Kommer på dvd i april -16)

💕

Har du tips på någon annan riktigt mysig film så berätta gärna! Är du sugen på något gott att fika till, kanske denna ljuvligt goda sockerkaka med äpplen, valnötter och mandelmassa kan vara något att prova? Receptet hittar du här.

😋

Sockerkaka_4

För egen del blir det däremot ingen filmkväll hemma i soffan, utan istället väntar en förhoppningsvis riktigt spännande hockeymatch när Almtuna tar emot AIK. Sedan hoppas jag att vi snabbt hinner hem, så att vi kan se det mesta av handbollsmatchen mellan Sverige – Spanien. Matchen börjar kl 20.45 och visas på TV 10. Det är den första för svensk del i en fyrnationsturnering. På lördag väntar Polen (kl 16.00) och på söndag Brasilien (kl 11.00). Hoppas att vi kommer att bjudas på tre riktigt spännande och sevärda matcher med ett svenskt landslag som är på hugget och visar varför de kommer vara att räkna med i det stundande EM:et! Samtliga matcher visas på TV 10 och på Viaplay.

Här hittar du mer om EM och matcherna som väntar. Och avslutningsvis – all heder åt landslagets kapten Tobias Karlsson som kommer att bära en regnbågsfärgad kaptensbindel som ”en tyst manifestation för acceptans och alla människors lika värde”. *

Önskar dig en riktigt trevlig helg!

💖

*Tyvärr visade det sig att Tobbe och andra lagkaptener som också ville bära Tobbes armbindel förbjuds av EHF att göra detta i samband med detta VM. Bedrövligt på alla sätt och vis! Här kan du läsa mer om förbudet.

 

13 år när hjärnskakningarna satte stopp för drömmen

I flera tidigare inlägg har jag skrivit om hjärnskakningar och också berättat om min yngsta dotter Ella som drabbats av två hjärnskakningar under våren 2015.  Länkar till dessa inlägg finns i slutet av denna text.

Här kommer hennes egen berättelse om hur det har varit och hur hon mår idag, åtta månader efter den senaste hjärnskakningen.

 

Hej!

Som ni läsare nu vet är jag Ella, 13 år. I början av året åkte jag på min första hjärnskakning när jag hoppade för att blocka ett skott i en handbollsmatch. Den smällen blev starten för min resa. Jag var borta från skolan i en vecka och två veckor från träning med laget. Huvudvärk och trötthet var ständigt återkommande. För att göra en lång historia kort så avtog iallafall symptomen och försvann ca 10 dagar efter smällen. Efter att jag hade varit symptomfri ett tag så kunde jag börja följa hjärntrappan, vilket i slutet visade sig att jag, trots extra försiktighet än vad som rekommenderades, hade gått tillbaka för tidigt. Trots att jag fick min andra hjärnskakning i april så hade jag inte vilat nog enligt en neurolog på Akademiska.

Några månader senare i samband med en ny handbollsmatch var olyckan åter igen framme och min andra hjärnskakning var plötsligt ett faktum. Kort sagt var den kommande tiden ett helvete, med fruktansvärd huvudvärk, trötthet, ljud- och ljuskänslighet. Jag åt smärtstillande dygnet runt i över en månads tid. Jag var helt borta från skolan lika länge och gick sedan bara halvdagar fram till skolavslutningen. Nu kanske ni tänker, så bra att du kunde gå till skolan trots allt. Men egentligen ska man kanske inte kalla det att gå i skolan. Fysiskt var jag där, men mentalt försökte jag mest räkna ut när jag kunde ta nästa dos Alvedon. Jag klarade inte att ta in och förstå vad som sas på lektionerna. När jag kom hem efter lunch var jag helt slut och fick ligga och vila resten av dagen. Samma sak varenda dag under drygt en månad. Det blev en stor omställning, jag som tidigare varit så full av energi och van att hålla igång hade plötsligt ingen ork över för något.

Sommarlovet kom och jag blev snabbt bättre när hjärnan fick den ”hjärnvila” den så väl behövde. Men så snart skolan började igen återkom den huvudvärk som hade varit en sällsynt gäst under sommarlovet. Nu, snart 8 månader efter min sista hjärnskakning sitter jag här. Huvudvärk emellanåt, men långt ifrån varje dag. Värst är nog den mentala tröttheten som vägrar släppa greppet under dagarna i skolan. Jag försöker att prioritera min tid och bara göra det viktigaste, men ibland blir det ändå för mycket. Allt är mycket bättre nu än förut, men hjärnskakningssymptomen hänger ändå i.

Ibland, eller ja, ganska ofta, tänker jag på handbollen. Jag hade planerat att en dag bli proffs i Danmark eller kanske Frankrike. Dessa drömmar är nu borta med vinden. Tanken på att ställa mig på plan i försvar, den plats jag älskade mest, får mig just nu att rysa. En till hjärnskakning för min del riskerar att bli ännu värre än den sista jag fick och som jag ju fortfarande kämpar med. Beslutet att sluta spela handboll var därför inte svårt att ta efter att jag träffat och pratat med en expert på hjärnskakningar på Akademiska sjukhuset. Jag har alltid älskat och älskar fortfarande ett tufft försvar och det är så ledsamt att sluta med handbollen, den sport jag älskar mest av allt. Men livet går vidare.

Om jag ska lämna själva biverkningarna som hjärnskakningarna medförde, så vill jag gärna ta upp en sak. Ibland träffar jag människor som kommer fram, hälsar, småpratar, säger att det är synd med hjärnskakningarna. Sedan kan de börja skämta och säga saker som ”tänk på den här spelaren som har sex hjärnskakningar i bagaget – fyra kvar” och så skrattar de… Jag förstår att de inte menar något illa, men jag blir så trött och irriterad på den här inställningen som så många tycks ha till hjärnskakningar. Jag tänker inte ta fyra hjärnskakningar till. Jag är alldeles för rädd om mitt huvud. Det kommer jag att behöva resten av mitt liv och hur mycket jag än älskar handboll så ändrar det inte mina prioriteringar.

Precis som alla små skämt om att jag nog borde klara några hjärnskakningar till, har jag flera gånger fått kommentarer som ”jag hade faktiskt också en hjärnskakning, men jag var bara borta i två dagar och sedan körde jag på som vanligt” med undertonen ”var du borta från skolan i en månad? Löjligt!” Självklart finns det de som berättar om egna erfarenheter av hjärnskakningar, men som ändå på alla sätt visar att de förstår att det kan vara väldigt olika hur allvarligt det blir.

En hjärnskakning kan liknas vid brännskador. Man kan säga att ”jag fick en brännskada” och det kan innefatta allt från en blåsa på fingret som läker på någon vecka till en livshotande tredje gradens brännskada som ger men för livet. Skillnaden är att brännskador syns utanpå, det gör inte hjärnskakningar. Alla hjärnskakningar är inte likadana, folk kan ha olika lång tid med symptom och det skiljer sig åt hur allvarlig skadan blir. Därmed inte sagt att små hjärnskakningar inte är någon fara alls, utan flera mindre hjärnskakningar kan också bli allvarliga.

Jag har reflekterat en hel del över den nonchalanta ton man fortfarande stöter på när det gäller hjärnskakningar, både bland folk i allmänhet och i media. Tonen som antyder att ”så farligt är det väl ändå inte” eller ”såja, sjåpa dig inte så mycket”, och det gör mig både ledsen och förbannad. Visst, jag tänker på alla hockeyspelare och handbollsspelare som har fått avsluta sina karriärer i förtid. Många av dem har fått men för livet för att de inte avslutat sina karriärer ”i tid”. Det tänker inte jag göra. Jag vet att mina symptom kommer att avta och sedan försvinna helt, men ingen vet eller kan säga exakt när, det kan vara om en månad eller kanske om ett halvår.

Idag är jag ändå jättestolt över min tid som handbollsspelare och allt den inneburit. Handbollen har inte bara gett mig en massa glädje, utan också en tuffhet och trygghet i mig själv som jag inte hade innan. Utan tvekan kan jag säga att jag har vuxit som person och att jag är oändligt tacksam över dessa härliga år. Jag hade verkligen inte velat vara utan dem. Nu har jag tillsammans med min fantastiska syster börjat träna ett pojk- respektive flicklag. Det är ett underbart sätt att fortsätta hålla kontakt med den sport jag älskar mest av allt och samtidigt få nya utmaningar att bita i.

Tack för att jag fick skriva på din blogg mamma ❤ Så skönt att få skriva av sig.  Vill också passa på att tacka alla er som funnits vid min sida under den här tiden och som kommit med både kloka och uppmuntrande ord. Er omtanke har betytt otroligt mycket för mig! ❤

Ha det bra alla läsare och var rädda om er!

//Ella

 

Här hittar du övriga inlägg som alla på olika sätt handlar om hjärnskakningar:

Del 1. Hur bör hjärnskakningar hanteras?

Del 2. Rehabilitering efter hjärnskakning

Del 3. Hur förhåller sig våra idrottsförbund till hjärnskakningar?

Del 4. Hjärnskakning – ett högaktuellt ämne

 

En hyllning till våra barn- och ungdomstränare

Är det några som gör en fantastisk insats dag efter dag och många gånger år efter år, så är det alla de barn- och ungdomstränare som helhjärtat och i de flesta fall helt ideellt engagerar sig i våra idrottsföreningar. De gör ett många gånger fantastiskt arbete. Det här är en varm och uppriktig hyllning till alla de tränare och ledare (i det här fallet inom olika lagidrotter) som:

  • uppmuntrar alla spelare i laget och som alltid försöker att se den potential som alla barn och ungdomar faktiskt besitter.
  • inser det enorma värdet av att man som spelare känner att man har tränarens förtroende.
  • ser till att det är en ”safetofail” miljö, där alla känner att det är ok att missa och göra fel och vet att det är så man lär sig.
  • förstår att en atmosfär där det råder osäkerhet och rädsla för att göra fel inte har en positiv inverkan på spelarens prestation, snarare tvärtom.
  • visar spelare att det kan vara mer värt att ha kämpat oerhört bra och trots det förlora, än att ha vunnit utan att ha kämpat ordentligt. Det är inte vinsterna i sig som är utvecklande, utan det är att prestera så oerhört gott man kan utifrån den nivå där man för tillfället befinner sig.
  • inser att konstruktiv feedback i kombination med uppmuntran och tilltro kan få alla spelare att utvecklas oerhört mycket.
  • tar tag i alla de olika problem som kan tänkas uppstå med t ex mobbning och utfrysning.
  • uppmuntrar alla i laget att peppa och stötta varandra.
  • inte ser grupperingar som en självklar del av lagidrottandet, utan som istället ser sammanhållning och ömsesidig respekt som den självklara grunden.
  • låter alla som är med och tränar aktivt också få vara med och spela och där alla får ungefär lika mycket speltid. Spelar vissa spelare de ”svårare” matcherna, så får de andra i laget i så fall självklart spela de ”enklare” matcherna. Alla i laget behöver få matcherfarenhet och utvecklas av att känna att man får ta ansvar och får förtroende. Dessutom bidrar det till att utveckla en stark lagkänsla.
  • inser att ingen i förväg kommer att veta vilka som kommer att gå långt och kanske en dag bli proffs. Det är alldeles för många faktorer som spelar in och dessutom inte särskilt många som når dit. Det enda man säkert vet är att man som tränare har möjlighet att vara med och ge barn och ungdomar en positiv upplevelse av idrottande och föreningsliv och samtidigt bygga upp barns och ungas självkänsla. Att få barn och ungdomar att känna glädje över att röra på sig och känna samhörighet med laget är och måste få vara det primära.

Ett stort och varmt TACK till alla er – och sträck på er – för ni gör ett fantastiskt jobb som betyder och kommer att fortsätta betyda så mycket för så många framöver!

 

Förtroende är det bästa en tränare kan ge sin spelare oavsett ålder.

Allt annat är sekundärt.

/Magnus Grahn

De starkaste är inte alltid de som alltid vinner,

utan de som inte ger upp när de förlorar.

/Okänd

Few people get better with criticism;

most respond to encouragement instead.

/Sir Alex Ferguson

 

Vill du läsa mer om ”High Five” ett arbete som bedrivs i bland annat Rädda Barnens regi kan du läsa om det här.

En oerhört tänkvärd artikel av John O’Sullivan om vad vi kan göra för att fler ska fortsätta med sin idrott hittar du här.

 

 

 

Faran med upprepade hjärnskakningar

Att jag skulle behöva lära mig så mycket om hjärnskakningar denna vår var verkligen inget jag hade räknat med.  Jag önskar att jag hade sluppit, men samtidigt är jag glad att jag visste det jag visste när olyckan plötsligt var framme igen. Min yngsta dotter har drabbats av två hjärnskakningar under kort tidsrymd i samband med att hon spelat handboll. Den sista inträffade för ungefär två månader sedan i samband med en match, en hjärnskakning som hon tyvärr ännu inte är återställd från. Efter olyckan var hon tvungen att ta smärtstillande dygnet runt i över en månads tid, dag som natt, för att klara av huvudvärken. Som det är nu går hon på läkares inrådan bara halvdagar i skolan. Hon blir väldigt trött när det blir för många intryck och drabbas av huvudvärk i stort sett varje dag. Om en vecka väntar en ordentlig undersökning hos specialister på barnneurologen.

Eftersom jag den senaste tiden försökt att sätta mig in i vad som gäller vid upprepade hjärnskakningar tänkte jag passa på att dela med mig av dessa kunskaper. Förhoppningsvis kan det underlätta för någon/några att hitta information och samtidigt bidra till att sprida kunskap. För ju fler som vet vad hjärnskakningar innebär och hur de bör hanteras, desto större chans att vi tillsammans kan förhindra att något riktigt allvarligt händer.

Jag har skrivit flera inlägg om hjärnskakningar tidigare. För den som är intresserad finns de här:

Hur bör hjärnskakningar hanteras?

Rehabilitering efter hjärnskakning

Hur förhåller sig våra idrottsförbund till hjärnskakningar?

Hjärnskakning – ett högaktuellt ämne

Som jag skrivit tidigare är behovet av kunskap oerhört stort inom detta område. I det här inlägget tänkte jag dela med mig av vad forskningen kommit fram till vad det gäller faran med just upprepade hjärnskakningar.

Varje år rapporteras cirka 20 000 hjärnskakningar i Sverige. Det stora flertalet drabbar barn och ungdomar i åldern 15–25 år, och en betydande andel av dessa sker i samband med idrottsutövning (enligt denna artikel).

En sammanfattande text om idrottsrelaterade hjärnskakningar finns i artikeln ”Hjärnskakning och idrott – nya riktlinjer för handläggning”. Artikeln publicerades i läkartidningen nr 16 2007 volym 104 och har skrivits av Yelverton Tegner, Bengt Gustafsson, Magnus Forsblad, Lars Lundgren, Sven Anders Sölveborn. Du kan läsa den i sin helhet här.

Rehabiliteringen bör ske enligt den så kallade ”hjärntrappan” (mer om den hittar du här). Det är dock viktigt att notera att om symtom uppstår vid två tillfällen i samband med rehabiliteringen ska denna avbrytas och ny medicinsk bedömning genomföras.

Hur handskas man då med upprepade hjärnskakningar?

Riktlinjerna för komplexa hjärnskakningar är i stort de samma som för enkla hjärnskakningar. Det finns dock några skillnader och det är att hjärnvilan många gånger behöver vara längre, den stegvisa återhämtningen med hjälp av hjärntrappan kan ta längre tid och bakslagen vara fler. Vidare konstateras att man bör vara frikostig med bland annat neuroradiologisk undersökning hos specialist eftersom komplikationer kan förekomma.

Yelverton Tegner är som redan nämnts en av våra främsta experter på idrottsrelaterade hjärnskakningar och han menar att en enstaka hjärnskakning som man rehabiliterar sig från sällan är något problem. Men som han konstaterar i Svensk idrottsforskning nr 3, 2012, s. 28:

… får man återkommande hjärnskakningar så blir hjärnan mer skör. För en spelare som fått flera hjärnskakningar kan det räcka med en mindre smäll för att följderna ska bli ödesdigra.

Han berättar vidare:

– Upprepade hjärnskakningar kan ge kronisk huvudvärk, migränattacker och humörsvängningar. Det finns även beskrivet att det kan bidra till så kallad boxardemens, Parkinsons och Alzheimers sjukdom. Vi vet också att skadorna kan ge upphov till depressioner och aggressivt beteende. De skador som spelarna ådrar sig som unga kan alltså ge upphov till livslånga och svåra handikapp.

 

Vad säger forskningen?

Det forskas idag intensivt både vad det gäller diagnostik och hantering av hjärnskakningar, men även om dess långsiktiga effekter. Vid ett universitet i Montreal har man med hjälp av funktionell MRI kommit fram till att det som enbart betraktats som funktionsmässiga störningar faktiskt handlar om strukturella förändringar i hjärnan. Studier på balanssinnet har visat på funktionsstörningar som kan kvarstå långt efter det att personen ifråga upplever sig symtomfri. Likaså har man kunnat visa att hjärnskademarkörer som t ex S100B, ökar i serum efter en hjärnskakning. Från forskarhåll är man ännu inte helt säker på vad detta innebär, men det kan vara en stark indikation på att en strukturell skada sannolikt föreligger.

Sölveborn är överläkare och har föreläst en hel del om hjärnskakningar. I en artikel (hittar du här) berättar han att han tycker att hjärnskakningar är en skada som alltför ofta underskattas inom idrotten. Han konstaterar att för varje gång man får en skallskada är det lättare att man drabbas av symptom nästa gång och att effekterna bara blir större och större.

En fruktad komplikation till hjärnskakning är enligt Yelverton Tegner något som kallas ”second impact syndrome”, en speciell åkomma med nästintill hundraprocentig dödlig utgång. Den kan drabba personer som får en ny skallskada efter att nyligen ha fått en mindre hjärnskakning. Alla som har drabbats av denna komplikation har återgått i aktivitet trots kvarstående symtom. Vid det andra tillfället har våldet mot skallen ofta varit mycket litet och skulle sannolikt inte ha gett någon skada om det varit en frisk hjärna som hade drabbats. Trots att smällen eller slaget inte är särskilt kraftig blir den skadade snabbt medvetslös och avlider i de flesta fall inom några timmar. Tack och lov är det mycket ovanligt att det händer, men det finns flera rapporter om idrottsmän inom amerikansk fotboll, ishockey, utförsåkning och boxning som drabbats av denna allvarliga komplikation till en ”enkel” hjärnskakning.

Andra komplikationer till hjärnskakningar är enligt Tegner kvarstående rubbningar i psykisk kapacitet/minneskapacitet. Studier har visat att det förekommer störningar i minnesfunktionen så länge som tre månader efter en hjärnskakning med medvetslöshet och att störningarna i hjärnfunktion är större om man drabbas av en ny hjärnskakning tätt inpå den första. Den som vill veta mer kan läsa mer här.

En av de idrotter som kommit att bli nära förknippad med hjärnskakningar är just ishockeyn. Enligt Tegner har drygt 30 svenska spelare varit tvungna att avsluta sina karriärer på grund av hjärnskakningar. En av de spelare som fått lägga av är Fredric Anderberg. Han blev knockad i sin debut för AIK och hann bara spela sex minuter innan karriären var över.

Ett och ett halvt år senare plågas han fortfarande av yrsel, huvudvärk och trötthet. Han berättar:

Det är skittufft, så klart, både mentalt och fysiskt. Men man har lärt sig att leva med att tvingas säga stopp till höga ljud, starkt ljus och lite olika saker. /…/ Man får säga nej till saker som man kunde göra tidigare, typ att spela fotboll med kompisarna och såna saker.

Som det ser ut i dagsläget finns ingen prognos för när han kommer att vara helt återställd. Du kan läsa mer om Anderberg och andra spelare som drabbats av svåra och långvariga symptom och om problemet med hjärnskakningar inom ishockeyn här.

Tar längre tid att läka än man tidigare trott

Ny svensk forskning har visat att idrottsrelaterade hjärnskakningar läker betydligt långsammare än vad man tidigare trott, något som kan få stor betydelse för både amatörer och elitidrottare i alla åldrar.

Sanna Neselius är specialist inom ortopedisk kirurgi, medlem i IOC:s expertgrupp inom boxning, sekreterare Medical EUBC och förbundsläkare i Svenska Boxningsförbundet. I sin avhandling har hon kunnat visa att idrottsrelaterade hjärnskakningar läker betydligt långsammare än man tidigare antagit. Hennes avhandling hittar du här. Hon berättar att man tidigare trott att hjärnskakningar läker förhållandevis snabbt, men att dessa nya forskningsresultat visar att en allvarlig hjärnskakning kan ta längre tid än fyra månader att läka.

I dagsläget är hjärnskakningar en av de vanligaste idrottsrelaterade skadorna och Neselius konstaterar att problemet med upprepade hjärnskakningar kommit att hamna allt mer i rampljuset under senare år, där flera idrottsutövare bl a inom ishockeyn drabbats av svåra och långvariga men.

Som det är idag grundas ofta bedömningen på fysiska symtom, neuropsykologiska tester och på hur idrottaren själv mår. Men dessa forskningsresultat visar att vi inte kan lita på dessa tester eller att en person ”känner sig frisk”. Efter en hjärnskakning försvinner ofta symptomen på några dagar, men den neurologiska skadan efter en hjärnskakning finns ändå kvar. Sanna Neselius konstaterar att det dessutom är viktigt att tänka på att barns och ungdomars hjärnor är känsligare än vuxnas och att de tar längre tid att läka. Här läser du pressmeddelandet från Sahlgrenska akademin.

I sin studie undersökte hon 30 erfarna amatörboxare vid två tillfällen, en respektive två veckor efter en vanlig match. Resultaten jämfördes sedan med samma antal kontrollpersoner. Den medicinska undersökningen, som bland annat bestod av en noggrann neurologisk kontroll, visade inte på några förändringar. Boxarna ansågs vara friska. Men Neselius tog även prov på hjärnvätskan i ryggmärgen och fann då att så många som åtta av tio boxare hade förhöjda värden av fyra olika proteiner som utsöndras i samband med hjärnskador. Två veckor senare hade proverna normaliserat sig hos flertalet, men var femte person hade fortfarande tydligt förhöjda nivåer. Ryggmärgsprovet kan användas för att visa när hjärnskadan efter en hjärnskakning har läkt och på så sätt användas för att förhindra en för tidig comeback. Du kan läsa mer om detta i denna artikel.

I en annan artikel (hittar du här)  berättar hon bland annat om en av de boxare hon följt:

Vi blev väldigt förvånade av det här fallet. Boxaren hade bara varit medvetslös fem sekunder och mådde helt bra direkt, han hade inte ens huvudvärk. Ändå tog det över fyra månader.

Hon konstaterar att man tidigare har trott att en hjärnskakning oftast läker på 7-10 dagar, men det är ett riktmärke som hon menar är i underkant. Hon avslutar:

Inom Boxningsförbundet finns en gräns på minst en månad. Men idrotter där man har 7-10 dagar som karens behöver verkligen se över reglerna, det är alldeles för kort tid.

Avslutar med några kloka ord från Barbara Mikulski: ”Each one of us can make a difference. Together we make change.”

Var rädda om varandra och dela gärna detta inlägg ❤