Hur förhåller sig våra idrottsförbund till hjärnskakningar?

Har i två tidigare inlägg berört hjärnskakningar inom idrott och då främst inom handboll. Här hittar du det första  respektive andra inlägget.

I samband med att jag skrev mina tidigare blogginlägg blev jag nyfiken på om man inom handbollens tränarutbildningar tar upp och diskuterar hjärnskakningar, dess kännetecken och hur man som tränare och ledare bör agera då man misstänker att någon spelare drabbats. Efter att ha slussats runt bland ett antal hjälpsamma personer fick jag till slut kontakt med Lennart Söderström som arbetar som utbildningskonsulent på Svenska handbollsförbundet. Han berättar att hjärnskakningar tas upp i samband med tränarutbildningen och att detta sker efter att man som tränare har genomgått basutbildningen och innan man får påbörja TS1:an. Man behöver då ha genomgått tre stycken tretimmarsutbildningar, där en av dem är en idrottsskadekurs. Denna kurs fokuserar på akut omhändertagande och i anslutning till detta tas även hjärnskakningar upp. Man får lära sig dels hur man bör agera i det akuta skedet, dels hur själva rehabiliteringen bör gå till.

Enligt Lennart har emellertid det utbildningsmaterial som tidigare användes i samband med tränarutbildningen dömts ut av SHFs medicinska kommitté och därför också tagits bort. Tills dess att nytt utbildningsmaterial har tagits fram är det informationen som på finns på Svensk handbolls hemsida som gäller. Det är således dessa råd som bör följas när en spelare drabbas av hjärnskakning.

Lennart Söderström berättar att de i samband med nästa föreningsutskick kommer att informera föreningarna om de medicinska råd som finns på SHFs hemsida, där även råden angående hjärnskakningar ingår, och om hur man hittar dit. Min förhoppning är att alla handbollsföreningar runt om i Sverige tar tillfället i akt att själva göra vad de kan för att underlätta för tränare, ledare, spelare och föräldrar att hitta information om detta.

Eftersom jag även blev nyfiken på hur man arbetar med dessa frågor inom andra sporter tog jag kontakt med Svenska Ishockeyförbundet och ställde samma fråga till dem. Henrik Haraldsson som arbetar som utvecklingschef berättar att de idag inte har någon sådan rent ”medicinsk” del i deras utbildningsstege, men att de däremot fokuserar mycket på Fair Play och Respekt i Grundkursen, för att på så sätt förebygga bland annat de oschyssta tacklingar som ofta leder till hjärnskakningar. Haraldsson konstaterar avslutningsvis:

Ämnet är naturligtvis högt på agendan hos hockeyläkarna, med vår förbundsläkare Björn Waldebäck i spetsen. Det tål att fundera vidare på om det också borde bli ett inslag i vår stegutbildning.

Att Svenska Ishockeyförbundets medicinska kommitté är allvarligt oroad över utvecklingen vad gäller hjärnskakningar de senaste åren är mycket tydligt. I höstas gick de ut med ett brev till bl a styrelsen, SHL, HockeyAllsvenskan och de olika distrikten om att hjärnskakningar inom ishockeyn verkar öka. För att förbättra omhändertagandet av dessa skador vill man från förbundets sida att alla klubbar följer de riktlinjer för omhändertagande som rekommenderats, vilket bland annat innebär att följa Hjärntrappan i samband med rehabilitering. Här kan du läsa brevet.

Dokumentet SCAT 3 (Sport Concussion Assessment Tool – 3:e utgåvan) är ett verktyg för värdering av hjärnskakning i idrott och det finns nu översatt till svenska. I dokumentet, som gäller från 13 år och uppåt, betonas följande och stycket är skrivet med rödmarkerad text för att understryka dess vikt:

Om det finns misstanke om hjärnskakning SKALL idrottaren TAS UR SPEL, undersökas av medicinsk personal och övervakas för ev. förvarning (dvs. får inte lämnas ensam). Idrottaren ska inte köra motorfordon innan medicinsk personal godkänt detta. Vid diagnosticerad hjärnskakning får idrottaren aldrig delta i idrott samma dag som skadan uppstod.

Här hittar du dokumentet.

Förutom handbollen och ishockeyn valde jag att även kolla upp hur man arbetar med dessa frågor inom fotbollen. Jag fick kontakt med Thomas Lindholm, Riksinstruktör på Svenska fotbollsförbundet, som berättar att man inom de tränarkurser som ges inte fastslagit exakt när man ska prioritera just skallskador i förhållande till övriga skador. Han har emellertid skrivit ihop ett dokument som kommer att användas vid samtliga tränarkurser, d v s för barn, ungdom och seniorer. Lindholm menar att skallskador är en av de mest prioriterade skadorna inom fotbollen och han kommer att se till att den tas upp vid flera steg i de utbildningar som ges. Skallskador tas till exempel upp och diskuteras i den nya kursen B-diplom som utkom nu vid årsskiftet. På fogis.se som är SvFFs extranät har man även ett avsnitt om idrottsskador, där bland annat skallskador tas upp.

Inom fotbollen har man alldeles nyligen infört en regel som gäller från säsongen 2015. Beslutet går ut på att matchläkare ges tillgång till repriserade TV-bilder som de kan studera omedelbart efter en incident. På så sätt kan de lättare bedöma hur pass allvarlig en misstänkt huvudskada är, t ex efter en nickduell. Per Renström, förbundsläkare inom SvFF, menar att detta är ett stort steg framåt och ett mycket viktigt beslut. Här kan du höra Renström berätta i en intervju om de nya bestämmelserna. Ett beslut som han menar underlättar för läkare att snabbt ge rätt behandling, men kanske framförallt för att försäkra sig om att spelare som drabbats av skallskada inte går ut och spelar igen, vilket tyvärr hände under VM i somras.

Handboll, ishockey och fotboll är alla sporter där hjärnskakningar är förhållandevis vanligt förekommande, i alla fall  jämfört med bollsporter som t ex badminton eller tennis. De olika förbunden har emellertid valt olika sätt att förhålla sig till frågan om hjärnskakningens plats i tränarutbildningarna. Inom handbollen och fotbollen tas ämnet i alla fall upp, medan det än så länge inte berörs överhuvudtaget inom ishockeyns tränarutbildningar. Visst är det lovvärt att fokusera på Fair Play och Respekt, men det kan aldrig ersätta de kunskaper du behöver ha som tränare när olyckan väl är framme. Läkare finns långt ifrån alltid till hands på träningar och matcher i de lägre serierna och dessa gånger blir det helt avgörande vilka kunskaper du som tränare eller ledare har. Att man inom Svenska Ishockeyförbundets tränarutbildningar inte tar upp detta med hjärnskakningar är för mig något av en gåta och jag hoppas verkligen att deras medicinska kommitté får gehör för sin önskan om att hjärnskakningar blir ett givet inslag även inom ishockeyns stegutbildning.

Jag har full förståelse för att det inte är lätt, att det finns begränsat med tid och utrymme, och att det är många intressen som konkurrerar om det utrymme som finns. Ändå tycker jag att detta är en oerhört viktig fråga att man från förbundens sida verkligen uppmärksammar hjärnskakningar och andra skall- och nackskador i tränarutbildningarna, precis som att alla föreningar själva bör göra vad de kan för att sprida kunskap om hjärnskakningar och hur de på bästa sätt ska hanteras.

Enligt Hanna Nordh, som arbetar på SISU Idrottsböcker, kommer man i samarbete med Olympiska kommittén att under våren 2015 ge ut en bok på svenska om idrottsskador. Den heter ”Idrottsskador – en illustrerad guide” och i den kommer även hjärnskakningar att tas upp. En bok som säkert kommer att kunna utgöra ett bra komplement till de medicinska råd som finns på nätet.

Tanken var att jag i detta inlägg även skulle berätta om några handbollsspelare som drabbats av hjärnskakningar. Nu blev det inte så, utan istället kom texten att handla om hur man arbetar med dessa frågor även inom andra idrottsförbund än handbollen, något som känns som ett mycket angeläget område. Det är dock långt ifrån omöjligt att jag återkommer i frågan.

Hur bör hjärnskakning hanteras?

Hjärna_1

Handbollsmatch, ett hopp, ett block och ett hårt skott som träffar en spelare i huvudet. Spelaren blir liggandes på plan och de andra spelarna samlas runtomkring. Ingen kan i detta ögonblick, med säkerhet, veta att denna spelare precis åkt på en hjärnskakning. Efter en stunds vila är spelaren åter ute på plan och hoppar för att blocka ännu ett skott…

Det här var precis vad som hände när ett gäng 13-åriga flickor spelade handbollsmatch härom veckan. Det var inget speciellt med matchen som sådan, den var som så många andra och skottet såg absolut inte ut att vara menat att träffa så olyckligt som det faktiskt gjorde.

Vi satt på läktaren och såg på när vår dotter låg stilla på golvet. Vi visste inte då att det svartnat för hennes ögon, att hon hade svårt att forma orden när hon efteråt satt på bänken för att heja fram sina lagkompisar och att hon undrade för sig själv hur hon skulle lyckas få sina ben och armar att samarbeta när hon gick ut på plan igen. Hon är en krigartjej, precis som så många andra handbollsspelare, och hon ville så klart ut för att hjälpa sitt lag. Hon ställde sig i försvar och hoppade för att blocka ännu en gång…

Som tur var så träffades hon inte av ännu en boll och hon åkte inte i backen så att hon slog i sitt huvud en andra gång. Men tanken har i efterhand slagit mig, tänk om… tänk om hon fått ännu en kraftig smäll mot huvudet. Hade hon fått en ännu allvarligare hjärnskakning då? Eller i värsta fall en blödning i hjärnan? En hjärna som nyligen drabbats av hjärnskakning är mycket sårbar och ytterligare en smäll mot huvudet i detta skede kan få förödande konsekvenser.

När vi kom hem kontaktade vi sjukvårdsrådgivningen. Vi fick då rådet att ta henne till akuten, eftersom de tyckte att det lät som en hjärnskakning och att hon borde kollas. När vi kom in till akuten möttes vi dock av en sköterska som inte alls tyckte att hon behövde kollas och tyckte att hon kunde träna på som vanligt dagen efter. Hon blev således hemskickad utan att någon undersökt henne. Tack och lov förstod vi ändå att hon sannolikt hade drabbats av en hjärnskakning, dels utifrån det man sagt på sjukvårdsrådgivningen samt utifrån vad vi läste oss till på nätet.

Under den efterföljande veckan som gick sov hon mycket mer än normalt, hade huvudvärk och kände sig ofantligt trött. Att orka gå till skolan var överhuvudtaget inte ett alternativ. När hon provade att läsa lite efter 4-5 dagar gick det en liten stund, men sedan ville inte hjärnan som hon ville. Sakta men säkert har det ändå gått åt rätt håll och det finns inget annat att göra än att vila och ta det lugnt tills det känns bra igen.

Jag berättar om det här för att göra tränare, ledare, föräldrar och spelare uppmärksamma på riskerna med att låta en spelare som drabbats av hjärnskakning fortsätta spela. I en sport som handboll är det omöjligt att eliminera riskerna för hjärnskakning som sådan. Däremot har man som ledare och tränare möjlighet att avstyra spelaren från att åter riskera att utsätta sitt huvud för ännu en kraftig smäll. Hjärnan är sårbar efter en hjärnskakning och en ny smäll mot huvudet kan få mycket allvarliga konsekvenser. Men för detta krävs kunskap och jag tror, utan att säkert veta, att det bland många av landets alla ideella barn- och ungdomsledare saknas kunskap om hjärnskakning, dess kännetecken och hur man som tränare då bör agera. Som tränare hade jag kanske själv låtit en spelare i denna situation gå ut på plan igen när denna såg pigg ut och var villig att spela igen, men det var i så fall innan jag visste det jag vet idag.

Följande står att läsa i läkartidningen (2007, nr 16, s.1221):

Vid varje hjärnskakning ska spelaren omedelbart avbryta pågående aktivitet. Detta gäller även vid vad som kan uppfattas som lättare slag mot huvudet…

Här kan du läsa mer om riktlinjer i samband med hjärnskakning och idrottsutövande.

Uppdatering juli 2016: Här finns även nya riktlinjer för återgång till fysisk aktivitet för barn och unga som drabbats av hjärnskakning.

Min förhoppning är att man, åtminstone inom barn och ungdomshandbollen, har som tumregel att inte låta någon spelare som drabbats av ett hårt lag mot huvudet och som kan ha tappat medvetandet för en kort stund, fortsätta spela den dagen. Självklart borde denna tumregel även gälla alla andra idrotter där det finns risk att barn och ungdomar drabbas av smällar mot huvudet. Jag vet att det kan vara svårt, det är ju match och både spelare och ledare är taggade och vill göra sitt bästa. Men ibland måste man stanna upp och tänka långsiktigt. Barns och ungdomars hjärnor är känsliga och därför måste vi som vuxna vara extra rädda om dem.

Har ni egna tankar eller erfarenheter rörande detta får ni gärna dela med er av dessa här.