Hjärnskakning – ett högaktuellt ämne

I helgen var det dags igen, både för handbollscup och för yngsta dotterns andra hjärnskakning på kort tid. Hon stoppade en spelare i försvar, båda föll i golvet och hon träffades olyckligt på näsbenet av ett knä eller en armbåge. Det var en ren olyckshändelse. Har aldrig sett någon av mina döttrar blöda så mycket som hon gjorde. Trodde först att hon slagit ut en tand eller knäckt näsbenet, men det visade sig ganska snart vara en kraftig blödning från näsan. Efter att ha fått stopp på blödningen och tvättat av sig var hon snabbt på benen igen. Planen var att hon skulle vara med och spela den efterföljande matchen en timme senare.

Strax innan matchen skulle börja såg jag att hon hade ringt mig på mobilen. Kilade bort till henne och fick höra att hon hade fått ordentlig huvudvärk och bett om en Alvedon. Bestämde mig omedelbart för att hon inte fick vara med och spela den aktuella matchen. Beslutet var inte svårt att ta. I bakhuvudet hade jag haft tanken att hon skulle ha kunnat drabbats av ännu en hjärnskakning i samband med den kraftiga smällen mot näsan. Precis som förra gången blev hon några timmar senare mycket ljudkänslig och den höga ljudnivån under matchen var en plåga för henne.

Samtidigt drabbades ännu en spelare av en kraftig smäll i huvudet. Det var en spelare i motståndarlaget som efter en sammanstötning blev liggandes på golvet. Hon bars åt sidan och lades i framstupa sidoläge längs kanten av planen. Det kändes jobbigt att se henne, för det syntes att hon hade rejält ont. Matchen spelades vidare och hon låg där bland publiken utan att någon hjälp kom. Trängde mig förbi åskådarna som stod tätt packade efter kanten av planen för att titta på matchen och såg att hon nu började bli blå både i ansiktet och om läpparna. Frågade dem som stod närmast henne om hjälp var på väg, men det var det inte vad de visste. Sprang bort till stället där jag sett att de hade första hjälpen och fick tag på ett par sjukvårdare som snabbt var på plats för att hjälpa henne.

Eftersom vi var tvungna att lämna hallen med vår yngsta dotter vet jag tyvärr inte hur det gick för henne eller hur hon mår nu. Såg bara att hon var i goda händer och fick professionell hjälp. Hoppas att det inte blev allt för illa, men risken är stor att även hon drabbats av en hjärnskakning. För mig är det helt obegripligt hur man kan låta en spelare, efter en sådan kraftig smäll, ligga så länge utan att någon kallar på hjälp.

För min dotters del har scenariot efter smällen i helgen varit i stort sett identiskt med förra gången. Kraftig huvudvärk, trött, ofantligt trött och ett mycket större sömnbehov än vanligt. Ljudkänslig och svårigheter att koncentrera sig. Läsa, något som hon i vanliga fall älskar att göra, finns inte på världskartan. Skola är naturligtvis inte heller att tänka på än så länge.

Har fått en del kommentarer om att det är bra om hon inte blir rädd, att det är bra om hon spelar så fort som möjligt igen… och jag inser hur oerhört mycket kunskap det saknas hos en del tränare och föräldrar. Jag är glad att mina döttrar har lärt sig vad som gäller i alla fall. Min yngsta dotter sa till mig att hon bestämt sig för att säga att hon inte skulle spela om jag inte hade hunnit dit. När hon fick huvudvärk förstod hon att det fanns risk att hon drabbats av en ännu en hjärnskakning och tänkte inte utsätta sig för risken att få en ny smäll när hjärnan är som mest sårbar. Önskar att alla spelare; barn, ungdomar, juniorer och seniorer kunde känna sig lika trygga i den kunskapen och att alla ledare och föräldrar förstod att det är det enda rätta beslutet att ta när man visar symptom på hjärnskakning.

Ikväll kommer SVT Sport och SVT Debatt att ta upp och diskutera hjärnskakningar inom ishockeyn. Ett bra initiativ och förhoppningsvis blir det en givande debatt. Här kan du läsa mer om hockeykväll i Debatt.

Debatt kan du se i SVT 1 kl 22.00.

De tidigare inläggen angående hjärnskakningar hittar du här: del 1, del 2 och del 3.

Ta hand om dig och var rädda om varandra! Glöm inte att oavsett om du spelar handboll, ishockey eller något annat så är det trots allt bara en sport, även om det inte alltid känns så…  😉 Din kropp och din hjärna ska du leva med resten av ditt liv. Var rädd om dem! ❤