-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Publicerat den 3 december, 2015
I flera tidigare inlägg har jag skrivit om hjärnskakningar och också berättat om min yngsta dotter Ella som drabbats av två hjärnskakningar under våren 2015. Länkar till dessa inlägg finns i slutet av denna text.
Här kommer hennes egen berättelse om hur det har varit och hur hon mår idag, åtta månader efter den senaste hjärnskakningen.
Hej!
Som ni läsare nu vet är jag Ella, 13 år. I början av året åkte jag på min första hjärnskakning när jag hoppade för att blocka ett skott i en handbollsmatch. Den smällen blev starten för min resa. Jag var borta från skolan i en vecka och två veckor från träning med laget. Huvudvärk och trötthet var ständigt återkommande. För att göra en lång historia kort så avtog iallafall symptomen och försvann ca 10 dagar efter smällen. Efter att jag hade varit symptomfri ett tag så kunde jag börja följa hjärntrappan, vilket i slutet visade sig att jag, trots extra försiktighet än vad som rekommenderades, hade gått tillbaka för tidigt. Trots att jag fick min andra hjärnskakning i april så hade jag inte vilat nog enligt en neurolog på Akademiska.
Några månader senare i samband med en ny handbollsmatch var olyckan åter igen framme och min andra hjärnskakning var plötsligt ett faktum. Kort sagt var den kommande tiden ett helvete, med fruktansvärd huvudvärk, trötthet, ljud- och ljuskänslighet. Jag åt smärtstillande dygnet runt i över en månads tid. Jag var helt borta från skolan lika länge och gick sedan bara halvdagar fram till skolavslutningen. Nu kanske ni tänker, så bra att du kunde gå till skolan trots allt. Men egentligen ska man kanske inte kalla det att gå i skolan. Fysiskt var jag där, men mentalt försökte jag mest räkna ut när jag kunde ta nästa dos Alvedon. Jag klarade inte att ta in och förstå vad som sas på lektionerna. När jag kom hem efter lunch var jag helt slut och fick ligga och vila resten av dagen. Samma sak varenda dag under drygt en månad. Det blev en stor omställning, jag som tidigare varit så full av energi och van att hålla igång hade plötsligt ingen ork över för något.
Sommarlovet kom och jag blev snabbt bättre när hjärnan fick den ”hjärnvila” den så väl behövde. Men så snart skolan började igen återkom den huvudvärk som hade varit en sällsynt gäst under sommarlovet. Nu, snart 8 månader efter min sista hjärnskakning sitter jag här. Huvudvärk emellanåt, men långt ifrån varje dag. Värst är nog den mentala tröttheten som vägrar släppa greppet under dagarna i skolan. Jag försöker att prioritera min tid och bara göra det viktigaste, men ibland blir det ändå för mycket. Allt är mycket bättre nu än förut, men hjärnskakningssymptomen hänger ändå i.
Ibland, eller ja, ganska ofta, tänker jag på handbollen. Jag hade planerat att en dag bli proffs i Danmark eller kanske Frankrike. Dessa drömmar är nu borta med vinden. Tanken på att ställa mig på plan i försvar, den plats jag älskade mest, får mig just nu att rysa. En till hjärnskakning för min del riskerar att bli ännu värre än den sista jag fick och som jag ju fortfarande kämpar med. Beslutet att sluta spela handboll var därför inte svårt att ta efter att jag träffat och pratat med en expert på hjärnskakningar på Akademiska sjukhuset. Jag har alltid älskat och älskar fortfarande ett tufft försvar och det är så ledsamt att sluta med handbollen, den sport jag älskar mest av allt. Men livet går vidare.
Om jag ska lämna själva biverkningarna som hjärnskakningarna medförde, så vill jag gärna ta upp en sak. Ibland träffar jag människor som kommer fram, hälsar, småpratar, säger att det är synd med hjärnskakningarna. Sedan kan de börja skämta och säga saker som ”tänk på den här spelaren som har sex hjärnskakningar i bagaget – fyra kvar” och så skrattar de… Jag förstår att de inte menar något illa, men jag blir så trött och irriterad på den här inställningen som så många tycks ha till hjärnskakningar. Jag tänker inte ta fyra hjärnskakningar till. Jag är alldeles för rädd om mitt huvud. Det kommer jag att behöva resten av mitt liv och hur mycket jag än älskar handboll så ändrar det inte mina prioriteringar.
Precis som alla små skämt om att jag nog borde klara några hjärnskakningar till, har jag flera gånger fått kommentarer som ”jag hade faktiskt också en hjärnskakning, men jag var bara borta i två dagar och sedan körde jag på som vanligt” med undertonen ”var du borta från skolan i en månad? Löjligt!” Självklart finns det de som berättar om egna erfarenheter av hjärnskakningar, men som ändå på alla sätt visar att de förstår att det kan vara väldigt olika hur allvarligt det blir.
En hjärnskakning kan liknas vid brännskador. Man kan säga att ”jag fick en brännskada” och det kan innefatta allt från en blåsa på fingret som läker på någon vecka till en livshotande tredje gradens brännskada som ger men för livet. Skillnaden är att brännskador syns utanpå, det gör inte hjärnskakningar. Alla hjärnskakningar är inte likadana, folk kan ha olika lång tid med symptom och det skiljer sig åt hur allvarlig skadan blir. Därmed inte sagt att små hjärnskakningar inte är någon fara alls, utan flera mindre hjärnskakningar kan också bli allvarliga.
Jag har reflekterat en hel del över den nonchalanta ton man fortfarande stöter på när det gäller hjärnskakningar, både bland folk i allmänhet och i media. Tonen som antyder att ”så farligt är det väl ändå inte” eller ”såja, sjåpa dig inte så mycket”, och det gör mig både ledsen och förbannad. Visst, jag tänker på alla hockeyspelare och handbollsspelare som har fått avsluta sina karriärer i förtid. Många av dem har fått men för livet för att de inte avslutat sina karriärer ”i tid”. Det tänker inte jag göra. Jag vet att mina symptom kommer att avta och sedan försvinna helt, men ingen vet eller kan säga exakt när, det kan vara om en månad eller kanske om ett halvår.
Idag är jag ändå jättestolt över min tid som handbollsspelare och allt den inneburit. Handbollen har inte bara gett mig en massa glädje, utan också en tuffhet och trygghet i mig själv som jag inte hade innan. Utan tvekan kan jag säga att jag har vuxit som person och att jag är oändligt tacksam över dessa härliga år. Jag hade verkligen inte velat vara utan dem. Nu har jag tillsammans med min fantastiska syster börjat träna ett pojk- respektive flicklag. Det är ett underbart sätt att fortsätta hålla kontakt med den sport jag älskar mest av allt och samtidigt få nya utmaningar att bita i.
Tack för att jag fick skriva på din blogg mamma ❤ Så skönt att få skriva av sig. Vill också passa på att tacka alla er som funnits vid min sida under den här tiden och som kommit med både kloka och uppmuntrande ord. Er omtanke har betytt otroligt mycket för mig! ❤
Ha det bra alla läsare och var rädda om er!
//Ella
Här hittar du övriga inlägg som alla på olika sätt handlar om hjärnskakningar:
Del 1. Hur bör hjärnskakningar hanteras?
Del 2. Rehabilitering efter hjärnskakning
Del 3. Hur förhåller sig våra idrottsförbund till hjärnskakningar?
Del 4. Hjärnskakning – ett högaktuellt ämne
Publicerat den 3 juni, 2015
Att jag skulle behöva lära mig så mycket om hjärnskakningar denna vår var verkligen inget jag hade räknat med. Jag önskar att jag hade sluppit, men samtidigt är jag glad att jag visste det jag visste när olyckan plötsligt var framme igen. Min yngsta dotter har drabbats av två hjärnskakningar under kort tidsrymd i samband med att hon spelat handboll. Den sista inträffade för ungefär två månader sedan i samband med en match, en hjärnskakning som hon tyvärr ännu inte är återställd från. Efter olyckan var hon tvungen att ta smärtstillande dygnet runt i över en månads tid, dag som natt, för att klara av huvudvärken. Som det är nu går hon på läkares inrådan bara halvdagar i skolan. Hon blir väldigt trött när det blir för många intryck och drabbas av huvudvärk i stort sett varje dag. Om en vecka väntar en ordentlig undersökning hos specialister på barnneurologen.
Eftersom jag den senaste tiden försökt att sätta mig in i vad som gäller vid upprepade hjärnskakningar tänkte jag passa på att dela med mig av dessa kunskaper. Förhoppningsvis kan det underlätta för någon/några att hitta information och samtidigt bidra till att sprida kunskap. För ju fler som vet vad hjärnskakningar innebär och hur de bör hanteras, desto större chans att vi tillsammans kan förhindra att något riktigt allvarligt händer.
Jag har skrivit flera inlägg om hjärnskakningar tidigare. För den som är intresserad finns de här:
Hur bör hjärnskakningar hanteras?
Rehabilitering efter hjärnskakning
Hur förhåller sig våra idrottsförbund till hjärnskakningar?
Hjärnskakning – ett högaktuellt ämne
Som jag skrivit tidigare är behovet av kunskap oerhört stort inom detta område. I det här inlägget tänkte jag dela med mig av vad forskningen kommit fram till vad det gäller faran med just upprepade hjärnskakningar.
Varje år rapporteras cirka 20 000 hjärnskakningar i Sverige. Det stora flertalet drabbar barn och ungdomar i åldern 15–25 år, och en betydande andel av dessa sker i samband med idrottsutövning (enligt denna artikel).
En sammanfattande text om idrottsrelaterade hjärnskakningar finns i artikeln ”Hjärnskakning och idrott – nya riktlinjer för handläggning”. Artikeln publicerades i läkartidningen nr 16 2007 volym 104 och har skrivits av Yelverton Tegner, Bengt Gustafsson, Magnus Forsblad, Lars Lundgren, Sven Anders Sölveborn. Du kan läsa den i sin helhet här.
Rehabiliteringen bör ske enligt den så kallade ”hjärntrappan” (mer om den hittar du här). Det är dock viktigt att notera att om symtom uppstår vid två tillfällen i samband med rehabiliteringen ska denna avbrytas och ny medicinsk bedömning genomföras.
Hur handskas man då med upprepade hjärnskakningar?
Riktlinjerna för komplexa hjärnskakningar är i stort de samma som för enkla hjärnskakningar. Det finns dock några skillnader och det är att hjärnvilan många gånger behöver vara längre, den stegvisa återhämtningen med hjälp av hjärntrappan kan ta längre tid och bakslagen vara fler. Vidare konstateras att man bör vara frikostig med bland annat neuroradiologisk undersökning hos specialist eftersom komplikationer kan förekomma.
Yelverton Tegner är som redan nämnts en av våra främsta experter på idrottsrelaterade hjärnskakningar och han menar att en enstaka hjärnskakning som man rehabiliterar sig från sällan är något problem. Men som han konstaterar i Svensk idrottsforskning nr 3, 2012, s. 28:
… får man återkommande hjärnskakningar så blir hjärnan mer skör. För en spelare som fått flera hjärnskakningar kan det räcka med en mindre smäll för att följderna ska bli ödesdigra.
Han berättar vidare:
– Upprepade hjärnskakningar kan ge kronisk huvudvärk, migränattacker och humörsvängningar. Det finns även beskrivet att det kan bidra till så kallad boxardemens, Parkinsons och Alzheimers sjukdom. Vi vet också att skadorna kan ge upphov till depressioner och aggressivt beteende. De skador som spelarna ådrar sig som unga kan alltså ge upphov till livslånga och svåra handikapp.
Vad säger forskningen?
Det forskas idag intensivt både vad det gäller diagnostik och hantering av hjärnskakningar, men även om dess långsiktiga effekter. Vid ett universitet i Montreal har man med hjälp av funktionell MRI kommit fram till att det som enbart betraktats som funktionsmässiga störningar faktiskt handlar om strukturella förändringar i hjärnan. Studier på balanssinnet har visat på funktionsstörningar som kan kvarstå långt efter det att personen ifråga upplever sig symtomfri. Likaså har man kunnat visa att hjärnskademarkörer som t ex S100B, ökar i serum efter en hjärnskakning. Från forskarhåll är man ännu inte helt säker på vad detta innebär, men det kan vara en stark indikation på att en strukturell skada sannolikt föreligger.
Sölveborn är överläkare och har föreläst en hel del om hjärnskakningar. I en artikel (hittar du här) berättar han att han tycker att hjärnskakningar är en skada som alltför ofta underskattas inom idrotten. Han konstaterar att för varje gång man får en skallskada är det lättare att man drabbas av symptom nästa gång och att effekterna bara blir större och större.
En fruktad komplikation till hjärnskakning är enligt Yelverton Tegner något som kallas ”second impact syndrome”, en speciell åkomma med nästintill hundraprocentig dödlig utgång. Den kan drabba personer som får en ny skallskada efter att nyligen ha fått en mindre hjärnskakning. Alla som har drabbats av denna komplikation har återgått i aktivitet trots kvarstående symtom. Vid det andra tillfället har våldet mot skallen ofta varit mycket litet och skulle sannolikt inte ha gett någon skada om det varit en frisk hjärna som hade drabbats. Trots att smällen eller slaget inte är särskilt kraftig blir den skadade snabbt medvetslös och avlider i de flesta fall inom några timmar. Tack och lov är det mycket ovanligt att det händer, men det finns flera rapporter om idrottsmän inom amerikansk fotboll, ishockey, utförsåkning och boxning som drabbats av denna allvarliga komplikation till en ”enkel” hjärnskakning.
Andra komplikationer till hjärnskakningar är enligt Tegner kvarstående rubbningar i psykisk kapacitet/minneskapacitet. Studier har visat att det förekommer störningar i minnesfunktionen så länge som tre månader efter en hjärnskakning med medvetslöshet och att störningarna i hjärnfunktion är större om man drabbas av en ny hjärnskakning tätt inpå den första. Den som vill veta mer kan läsa mer här.
En av de idrotter som kommit att bli nära förknippad med hjärnskakningar är just ishockeyn. Enligt Tegner har drygt 30 svenska spelare varit tvungna att avsluta sina karriärer på grund av hjärnskakningar. En av de spelare som fått lägga av är Fredric Anderberg. Han blev knockad i sin debut för AIK och hann bara spela sex minuter innan karriären var över.
Ett och ett halvt år senare plågas han fortfarande av yrsel, huvudvärk och trötthet. Han berättar:
Det är skittufft, så klart, både mentalt och fysiskt. Men man har lärt sig att leva med att tvingas säga stopp till höga ljud, starkt ljus och lite olika saker. /…/ Man får säga nej till saker som man kunde göra tidigare, typ att spela fotboll med kompisarna och såna saker.
Som det ser ut i dagsläget finns ingen prognos för när han kommer att vara helt återställd. Du kan läsa mer om Anderberg och andra spelare som drabbats av svåra och långvariga symptom och om problemet med hjärnskakningar inom ishockeyn här.
Tar längre tid att läka än man tidigare trott
Ny svensk forskning har visat att idrottsrelaterade hjärnskakningar läker betydligt långsammare än vad man tidigare trott, något som kan få stor betydelse för både amatörer och elitidrottare i alla åldrar.
Sanna Neselius är specialist inom ortopedisk kirurgi, medlem i IOC:s expertgrupp inom boxning, sekreterare Medical EUBC och förbundsläkare i Svenska Boxningsförbundet. I sin avhandling har hon kunnat visa att idrottsrelaterade hjärnskakningar läker betydligt långsammare än man tidigare antagit. Hennes avhandling hittar du här. Hon berättar att man tidigare trott att hjärnskakningar läker förhållandevis snabbt, men att dessa nya forskningsresultat visar att en allvarlig hjärnskakning kan ta längre tid än fyra månader att läka.
I dagsläget är hjärnskakningar en av de vanligaste idrottsrelaterade skadorna och Neselius konstaterar att problemet med upprepade hjärnskakningar kommit att hamna allt mer i rampljuset under senare år, där flera idrottsutövare bl a inom ishockeyn drabbats av svåra och långvariga men.
Som det är idag grundas ofta bedömningen på fysiska symtom, neuropsykologiska tester och på hur idrottaren själv mår. Men dessa forskningsresultat visar att vi inte kan lita på dessa tester eller att en person ”känner sig frisk”. Efter en hjärnskakning försvinner ofta symptomen på några dagar, men den neurologiska skadan efter en hjärnskakning finns ändå kvar. Sanna Neselius konstaterar att det dessutom är viktigt att tänka på att barns och ungdomars hjärnor är känsligare än vuxnas och att de tar längre tid att läka. Här läser du pressmeddelandet från Sahlgrenska akademin.
I sin studie undersökte hon 30 erfarna amatörboxare vid två tillfällen, en respektive två veckor efter en vanlig match. Resultaten jämfördes sedan med samma antal kontrollpersoner. Den medicinska undersökningen, som bland annat bestod av en noggrann neurologisk kontroll, visade inte på några förändringar. Boxarna ansågs vara friska. Men Neselius tog även prov på hjärnvätskan i ryggmärgen och fann då att så många som åtta av tio boxare hade förhöjda värden av fyra olika proteiner som utsöndras i samband med hjärnskador. Två veckor senare hade proverna normaliserat sig hos flertalet, men var femte person hade fortfarande tydligt förhöjda nivåer. Ryggmärgsprovet kan användas för att visa när hjärnskadan efter en hjärnskakning har läkt och på så sätt användas för att förhindra en för tidig comeback. Du kan läsa mer om detta i denna artikel.
I en annan artikel (hittar du här) berättar hon bland annat om en av de boxare hon följt:
Vi blev väldigt förvånade av det här fallet. Boxaren hade bara varit medvetslös fem sekunder och mådde helt bra direkt, han hade inte ens huvudvärk. Ändå tog det över fyra månader.
Hon konstaterar att man tidigare har trott att en hjärnskakning oftast läker på 7-10 dagar, men det är ett riktmärke som hon menar är i underkant. Hon avslutar:
Inom Boxningsförbundet finns en gräns på minst en månad. Men idrotter där man har 7-10 dagar som karens behöver verkligen se över reglerna, det är alldeles för kort tid.
Avslutar med några kloka ord från Barbara Mikulski: ”Each one of us can make a difference. Together we make change.”
Var rädda om varandra och dela gärna detta inlägg ❤
Publicerat den 16 april, 2015
I helgen var det dags igen, både för handbollscup och för yngsta dotterns andra hjärnskakning på kort tid. Hon stoppade en spelare i försvar, båda föll i golvet och hon träffades olyckligt på näsbenet av ett knä eller en armbåge. Det var en ren olyckshändelse. Har aldrig sett någon av mina döttrar blöda så mycket som hon gjorde. Trodde först att hon slagit ut en tand eller knäckt näsbenet, men det visade sig ganska snart vara en kraftig blödning från näsan. Efter att ha fått stopp på blödningen och tvättat av sig var hon snabbt på benen igen. Planen var att hon skulle vara med och spela den efterföljande matchen en timme senare.
Strax innan matchen skulle börja såg jag att hon hade ringt mig på mobilen. Kilade bort till henne och fick höra att hon hade fått ordentlig huvudvärk och bett om en Alvedon. Bestämde mig omedelbart för att hon inte fick vara med och spela den aktuella matchen. Beslutet var inte svårt att ta. I bakhuvudet hade jag haft tanken att hon skulle ha kunnat drabbats av ännu en hjärnskakning i samband med den kraftiga smällen mot näsan. Precis som förra gången blev hon några timmar senare mycket ljudkänslig och den höga ljudnivån under matchen var en plåga för henne.
Samtidigt drabbades ännu en spelare av en kraftig smäll i huvudet. Det var en spelare i motståndarlaget som efter en sammanstötning blev liggandes på golvet. Hon bars åt sidan och lades i framstupa sidoläge längs kanten av planen. Det kändes jobbigt att se henne, för det syntes att hon hade rejält ont. Matchen spelades vidare och hon låg där bland publiken utan att någon hjälp kom. Trängde mig förbi åskådarna som stod tätt packade efter kanten av planen för att titta på matchen och såg att hon nu började bli blå både i ansiktet och om läpparna. Frågade dem som stod närmast henne om hjälp var på väg, men det var det inte vad de visste. Sprang bort till stället där jag sett att de hade första hjälpen och fick tag på ett par sjukvårdare som snabbt var på plats för att hjälpa henne.
Eftersom vi var tvungna att lämna hallen med vår yngsta dotter vet jag tyvärr inte hur det gick för henne eller hur hon mår nu. Såg bara att hon var i goda händer och fick professionell hjälp. Hoppas att det inte blev allt för illa, men risken är stor att även hon drabbats av en hjärnskakning. För mig är det helt obegripligt hur man kan låta en spelare, efter en sådan kraftig smäll, ligga så länge utan att någon kallar på hjälp.
För min dotters del har scenariot efter smällen i helgen varit i stort sett identiskt med förra gången. Kraftig huvudvärk, trött, ofantligt trött och ett mycket större sömnbehov än vanligt. Ljudkänslig och svårigheter att koncentrera sig. Läsa, något som hon i vanliga fall älskar att göra, finns inte på världskartan. Skola är naturligtvis inte heller att tänka på än så länge.
Har fått en del kommentarer om att det är bra om hon inte blir rädd, att det är bra om hon spelar så fort som möjligt igen… och jag inser hur oerhört mycket kunskap det saknas hos en del tränare och föräldrar. Jag är glad att mina döttrar har lärt sig vad som gäller i alla fall. Min yngsta dotter sa till mig att hon bestämt sig för att säga att hon inte skulle spela om jag inte hade hunnit dit. När hon fick huvudvärk förstod hon att det fanns risk att hon drabbats av en ännu en hjärnskakning och tänkte inte utsätta sig för risken att få en ny smäll när hjärnan är som mest sårbar. Önskar att alla spelare; barn, ungdomar, juniorer och seniorer kunde känna sig lika trygga i den kunskapen och att alla ledare och föräldrar förstod att det är det enda rätta beslutet att ta när man visar symptom på hjärnskakning.
Ikväll kommer SVT Sport och SVT Debatt att ta upp och diskutera hjärnskakningar inom ishockeyn. Ett bra initiativ och förhoppningsvis blir det en givande debatt. Här kan du läsa mer om hockeykväll i Debatt.
Debatt kan du se i SVT 1 kl 22.00.
De tidigare inläggen angående hjärnskakningar hittar du här: del 1, del 2 och del 3.
Ta hand om dig och var rädda om varandra! Glöm inte att oavsett om du spelar handboll, ishockey eller något annat så är det trots allt bara en sport, även om det inte alltid känns så… 😉 Din kropp och din hjärna ska du leva med resten av ditt liv. Var rädd om dem! ❤
Kategori: Barn- och ungdomshandboll, Handboll Märkt: handboll, hjärna, hjärnskakning, huvudskada, idrottsskador, ishockey, skallskada, SVT Debatt, SVT Sport
Publicerat den 19 februari, 2015
Har i två tidigare inlägg berört hjärnskakningar inom idrott och då främst inom handboll. Här hittar du det första respektive andra inlägget.
I samband med att jag skrev mina tidigare blogginlägg blev jag nyfiken på om man inom handbollens tränarutbildningar tar upp och diskuterar hjärnskakningar, dess kännetecken och hur man som tränare och ledare bör agera då man misstänker att någon spelare drabbats. Efter att ha slussats runt bland ett antal hjälpsamma personer fick jag till slut kontakt med Lennart Söderström som arbetar som utbildningskonsulent på Svenska handbollsförbundet. Han berättar att hjärnskakningar tas upp i samband med tränarutbildningen och att detta sker efter att man som tränare har genomgått basutbildningen och innan man får påbörja TS1:an. Man behöver då ha genomgått tre stycken tretimmarsutbildningar, där en av dem är en idrottsskadekurs. Denna kurs fokuserar på akut omhändertagande och i anslutning till detta tas även hjärnskakningar upp. Man får lära sig dels hur man bör agera i det akuta skedet, dels hur själva rehabiliteringen bör gå till.
Enligt Lennart har emellertid det utbildningsmaterial som tidigare användes i samband med tränarutbildningen dömts ut av SHFs medicinska kommitté och därför också tagits bort. Tills dess att nytt utbildningsmaterial har tagits fram är det informationen som på finns på Svensk handbolls hemsida som gäller. Det är således dessa råd som bör följas när en spelare drabbas av hjärnskakning.
Lennart Söderström berättar att de i samband med nästa föreningsutskick kommer att informera föreningarna om de medicinska råd som finns på SHFs hemsida, där även råden angående hjärnskakningar ingår, och om hur man hittar dit. Min förhoppning är att alla handbollsföreningar runt om i Sverige tar tillfället i akt att själva göra vad de kan för att underlätta för tränare, ledare, spelare och föräldrar att hitta information om detta.
Eftersom jag även blev nyfiken på hur man arbetar med dessa frågor inom andra sporter tog jag kontakt med Svenska Ishockeyförbundet och ställde samma fråga till dem. Henrik Haraldsson som arbetar som utvecklingschef berättar att de idag inte har någon sådan rent ”medicinsk” del i deras utbildningsstege, men att de däremot fokuserar mycket på Fair Play och Respekt i Grundkursen, för att på så sätt förebygga bland annat de oschyssta tacklingar som ofta leder till hjärnskakningar. Haraldsson konstaterar avslutningsvis:
Ämnet är naturligtvis högt på agendan hos hockeyläkarna, med vår förbundsläkare Björn Waldebäck i spetsen. Det tål att fundera vidare på om det också borde bli ett inslag i vår stegutbildning.
Att Svenska Ishockeyförbundets medicinska kommitté är allvarligt oroad över utvecklingen vad gäller hjärnskakningar de senaste åren är mycket tydligt. I höstas gick de ut med ett brev till bl a styrelsen, SHL, HockeyAllsvenskan och de olika distrikten om att hjärnskakningar inom ishockeyn verkar öka. För att förbättra omhändertagandet av dessa skador vill man från förbundets sida att alla klubbar följer de riktlinjer för omhändertagande som rekommenderats, vilket bland annat innebär att följa Hjärntrappan i samband med rehabilitering. Här kan du läsa brevet.
Dokumentet SCAT 3 (Sport Concussion Assessment Tool – 3:e utgåvan) är ett verktyg för värdering av hjärnskakning i idrott och det finns nu översatt till svenska. I dokumentet, som gäller från 13 år och uppåt, betonas följande och stycket är skrivet med rödmarkerad text för att understryka dess vikt:
Om det finns misstanke om hjärnskakning SKALL idrottaren TAS UR SPEL, undersökas av medicinsk personal och övervakas för ev. förvarning (dvs. får inte lämnas ensam). Idrottaren ska inte köra motorfordon innan medicinsk personal godkänt detta. Vid diagnosticerad hjärnskakning får idrottaren aldrig delta i idrott samma dag som skadan uppstod.
Här hittar du dokumentet.
Förutom handbollen och ishockeyn valde jag att även kolla upp hur man arbetar med dessa frågor inom fotbollen. Jag fick kontakt med Thomas Lindholm, Riksinstruktör på Svenska fotbollsförbundet, som berättar att man inom de tränarkurser som ges inte fastslagit exakt när man ska prioritera just skallskador i förhållande till övriga skador. Han har emellertid skrivit ihop ett dokument som kommer att användas vid samtliga tränarkurser, d v s för barn, ungdom och seniorer. Lindholm menar att skallskador är en av de mest prioriterade skadorna inom fotbollen och han kommer att se till att den tas upp vid flera steg i de utbildningar som ges. Skallskador tas till exempel upp och diskuteras i den nya kursen B-diplom som utkom nu vid årsskiftet. På fogis.se som är SvFFs extranät har man även ett avsnitt om idrottsskador, där bland annat skallskador tas upp.
Inom fotbollen har man alldeles nyligen infört en regel som gäller från säsongen 2015. Beslutet går ut på att matchläkare ges tillgång till repriserade TV-bilder som de kan studera omedelbart efter en incident. På så sätt kan de lättare bedöma hur pass allvarlig en misstänkt huvudskada är, t ex efter en nickduell. Per Renström, förbundsläkare inom SvFF, menar att detta är ett stort steg framåt och ett mycket viktigt beslut. Här kan du höra Renström berätta i en intervju om de nya bestämmelserna. Ett beslut som han menar underlättar för läkare att snabbt ge rätt behandling, men kanske framförallt för att försäkra sig om att spelare som drabbats av skallskada inte går ut och spelar igen, vilket tyvärr hände under VM i somras.
Handboll, ishockey och fotboll är alla sporter där hjärnskakningar är förhållandevis vanligt förekommande, i alla fall jämfört med bollsporter som t ex badminton eller tennis. De olika förbunden har emellertid valt olika sätt att förhålla sig till frågan om hjärnskakningens plats i tränarutbildningarna. Inom handbollen och fotbollen tas ämnet i alla fall upp, medan det än så länge inte berörs överhuvudtaget inom ishockeyns tränarutbildningar. Visst är det lovvärt att fokusera på Fair Play och Respekt, men det kan aldrig ersätta de kunskaper du behöver ha som tränare när olyckan väl är framme. Läkare finns långt ifrån alltid till hands på träningar och matcher i de lägre serierna och dessa gånger blir det helt avgörande vilka kunskaper du som tränare eller ledare har. Att man inom Svenska Ishockeyförbundets tränarutbildningar inte tar upp detta med hjärnskakningar är för mig något av en gåta och jag hoppas verkligen att deras medicinska kommitté får gehör för sin önskan om att hjärnskakningar blir ett givet inslag även inom ishockeyns stegutbildning.
Jag har full förståelse för att det inte är lätt, att det finns begränsat med tid och utrymme, och att det är många intressen som konkurrerar om det utrymme som finns. Ändå tycker jag att detta är en oerhört viktig fråga att man från förbundens sida verkligen uppmärksammar hjärnskakningar och andra skall- och nackskador i tränarutbildningarna, precis som att alla föreningar själva bör göra vad de kan för att sprida kunskap om hjärnskakningar och hur de på bästa sätt ska hanteras.
Enligt Hanna Nordh, som arbetar på SISU Idrottsböcker, kommer man i samarbete med Olympiska kommittén att under våren 2015 ge ut en bok på svenska om idrottsskador. Den heter ”Idrottsskador – en illustrerad guide” och i den kommer även hjärnskakningar att tas upp. En bok som säkert kommer att kunna utgöra ett bra komplement till de medicinska råd som finns på nätet.
Tanken var att jag i detta inlägg även skulle berätta om några handbollsspelare som drabbats av hjärnskakningar. Nu blev det inte så, utan istället kom texten att handla om hur man arbetar med dessa frågor även inom andra idrottsförbund än handbollen, något som känns som ett mycket angeläget område. Det är dock långt ifrån omöjligt att jag återkommer i frågan.
Publicerat den 8 februari, 2015
Diskuterade i ett tidigare inlägg hjärnskakningar inom handbollen. Du hittar det här. Mitt bestående intryck är att det på många håll saknas kunskaper om hur man bör agera när en spelare drabbas av hjärnskakning. Eftersom jag nyligen försökt att sätta mig in i vad som gäller vid dessa tillfällen tänkte jag att jag lika gärna kan dra mitt strå till stacken för att dela med mig av det jag numera vet.
Jag hittade, efter en stunds letande, en riktigt bra länk på Svensk Handbolls hemsida med information om hur hjärnskakningar bör hanteras. I de medicinska råden kan man läsa om hjärnskakning som sådan, hur man bör agera direkt när olyckan väl är framme, men också om hur själva rehabiliteringen specifikt bör gå till inom just handboll. Rehabiliteringen ska följa ett bestämt schema som innebär en stegvis ökad belastning av hjärnan enligt den så kallade ”Hjärntrappan”. Här kan du läsa om hur man som spelare steg för steg återgår till normal träning och match. Värt att notera är att de tidsangivelser som uppges gäller vuxna spelare. För barn och ungdomar (upp till 17 år) finns ännu inga generellt accepterade riktlinjer, men det råd som ges är att man generellt bör vara:
försiktigare och försöka styra rehabiliteringen och återgången till idrott i långsammare takt jämfört med vuxna.
Uppdatering juli 2016: Det har nu äntligen kommit nya riktlinjer för barn och unga som drabbats av hjärnskakning. Dessa kommer att finns tillgängliga på bland annat Akademiska sjukhuset i Uppsala och förhoppningsvis på alla andra akutmottagningar där man tar emot barn och unga som fått en hjärnskakning. Du kan läsa mer om dessa riktlinjer här.
Enligt de nya medicinska riktlinjerna som tagits fram betonas att alla som drabbas av en hjärnskakning ska ordineras hjärnvila fram till dess att individen är helt symtomfri. Det innebär att man ska avstå från t ex TV-tittande, datorarbete, läxläsning och liknande hjärnpåfrestningar. Under denna tid ska all fysisk aktivitet som resulterar i pulsstegring undvikas, men lugna promenader är tillåtna.
Hjärntrappan innebär i korthet:
För samtliga steg gäller att det ska ha gått minst 24 timmar mellan varje steg och att spelaren hela tiden är symptomfri. Steg två med lätt träning får således inte påbörjas förrän spelaren inte längre visar några tecken på hjärnskakning. Uppstår några symptom under eller efter något steg krävs återigen vila i minst 24 timmar och därefter en upprepning av föregående steg.
* Här vill jag dock tillägga att dessa riktlinjer emellertid kan vara allt för snålt tilltagna enligt en ny svensk avhandling. Du kan läsa mer om de senaste rönen vad det gäller nödvändig tid för läkning här. Sanna Neselius är specialist inom ortopedisk kirurgi, medlem i IOC:s expertgrupp inom boxning, sekreterare Medical EUBC och förbundsläkare i Svenska Boxningsförbundet. Hon konstaterar att man tidigare har trott att en hjärnskakning oftast läker på 7-10 dagar, men det är ett riktmärke som hon menar är i underkant. Hon konstaterar:
Inom Boxningsförbundet finns en gräns på minst en månad. Men idrotter där man har 7-10 dagar som karens behöver verkligen se över reglerna, det är alldeles för kort tid.
I artikeln på Svensk Handbolls hemsida framkommer att skador på hals och huvud är relativt vanligt förekommande inom handbollen:
I handboll har rapporterats att skall- och nackskador utgör upp till 30 % av alla skador. Dessa höga siffror kan förklaras av att handboll är en relativt oskyddad kontaktidrott, där slag mot ansiktet, kollisioner och fall med huvudet mot golvet är vanligt förekommande.
Mot denna bakgrund känns det oerhört viktigt att tränare och ledare utbildas för att få kunskap om dessa specifika skador, eftersom de kan få mycket allvarliga konskevenser. Jag menar att detta skulle behövas redan på basnivån då många barn- och ungdomsledare inom handbollen sällan deltar i de högre utbildningsstegen. Ett bra komplement skulle kunna vara att alla klubbar länkar till de medicinska råden från sin hemsida så att både tränare, föräldrar och spelare lätt kan hitta denna information. När jag kollade igenom samtliga elitserielags hemsidor kunde jag inte hitta en enda förening, varken på dam- eller herrsidan, som tog upp detta med hjärnskakningar eller som länkade till någon sida där information går att finna, t ex SHFs medicinska råd. Med reservation för att jag kan ha missat något…
Yelverton Tegner är professor i hälsovetenskap med inriktning mot idrottsmedicin vid Luleå tekniska universitetet. Han är också, sedan snart 40 år, lagläkare för Luleå hockey. Tegner menar att en enstaka hjärnskakning som man rehabiliterar sig från inte är något problem. Men som han konstaterar i Svensk idrottsforskning nr 3, 2012 (s. 28):
… får man återkommande hjärnskakningar så blir hjärnan mera skör. För en spelare som fått flera hjärnskakningar kan det räcka med en mindre smäll för att följderna ska bli ödesdigra.
Är du intresserad av att veta mer om hjärnskakningar inom hockeyn kan du kolla in denna artikel av Torbjörn Bergström.
I somras uppmärksammades det att fotbollsspelare spelade vidare med befarad skallskada i VM. Så här skrev Fifpro (International Federation of Professional Footballers) på twitter i samband med den tredje incidenten där spelare fått fortsätta spela trots att de drabbats av kraftiga smällar mot huvudet:
VM-finalen, höjdpunkten inom internationell fotboll och nu ett skyltfönster för hur man inte ska hantera huvudskador. Spelarna förtjänar bättre
Här kan du läsa artikeln.
Min förhoppning är att landets alla barn- och ungdomsledare inom handbollen känner sig trygga och vet hur de ska agera om det finns anledning att misstänka hjärnskakning eller någon annan form av skall- eller nackskada. Likaså hoppas jag att de vet när en spelare som drabbats av hjärnskakning kan påbörja sin rehabilitering samt hur den bör gå till. Tyvärr är jag långt ifrån säker på att något av detta är fallet…
Jag vet att det inte är lätt, speciellt inte när så många tränare och ledare arbetar ideellt, att få tiden att räcka till. Samtidigt tror jag inte att det finns en enda tränare som inte önskar att de hade kunskaper om hur de bör agera när olyckan väl är framme. Kunskap ger trygghet. De medicinska råd som finns på Svensk Handbolls hemsida är en mycket bra start och bara att veta att de finns där är en bra början.
Halmstad handboll har föredömligt valt att länka direkt till de medicinska råden från deras egen hemsida. På så sätt behöver man som ledare inte leta länge när någon i laget råkat ut för en hjärnskakning. Det underlättar för tränaren och ökar samtidigt sannolikheten att spelaren får rätt bemötande och rehabilitering. Här kan du se hur de har gjort.
Inom kort kommer jag med del 3 kring hjärnskakningar och hur man arbetar med dessa frågor inom svensk handboll. Jag har bland annat varit i kontakt med bland annat Lennart Söderström, utbildningskonsulent på Svenska handbollsförbundet.
Hoppas att du vill kika in igen och att vi tillsammans kan hjälpas åt att sprida information om hjärnskakningar.
För den som är intresserad och vill veta mer kommer här ett uppdaterat inlägg. Under våren 2016 skrev jag en artikelserie i tre delar om hjärnskakningar för handbollskanalen. Den första artikeln handlar om fakta rörande hjärnskakningar och baseras på aktuell forskning inom området. Här kan du läsa de olika delarna: del 1, del 2 och del 3.
Kategori: Barn- och ungdomshandboll, Handboll Märkt: barn, concussion, fotboll, handboll, Handbollskanalen, hjärnskakning, hjärntrappa, huvudskada, idrott, ishockey, kunskap, medicinska råd, rehabilitering, skallskada, ungdom
Inga Instagram-bilder hittades.
Livets Guldkorn