Hjärnskakningar i fokus

Den senaste veckan har varit både spännande och rolig. För en tid sedan fick jag en förfrågan från Naaz Sultani och Handbollskanalen.se (en site som för övrigt är guld värd om man är handbollsintresserad och vill hålla sig uppdaterad om vad som händer i handbollsvärlden) om jag kunde tänka mig att skriva en artikelserie om hjärnskakningar. Eftersom det är ett område som ligger mig varmt om hjärtat var det inget svårt beslut att ta. I tisdags publicerades den första delen i en serie på tre delar. Den tar framförallt upp fakta om hjärnskakningar baserat på de riktlinjer som finns och aktuell forskning inom ämnet. Här behandlas bland annat vilka symptom man bör vara uppmärksam på, hur rehabiliteringen bör gå till, vad hjärntrappan är för något och om faran med upprepade hjärnskakningar. Är du intresserad hittar du den första delen i serien ”hjärnskakningar i fokus” här.

Jag vill här passa på att rikta ett stort tack till Naaz och Handbollskanalen för ert initiativ och för att ni hjälper till att sprida kunskap om hjärnskakningar. Det är verkligen guld värt! Sedan vill jag även passa på att tacka alla er som kommit med uppmuntrande tillrop. Det har verkligen gjort att arbetet med att sammanställa dessa forskningsresultat känns i högsta grad meningsfullt. Avslutningsvis vill jag även rikta ett varmt tack till er som på olika sätt delat artikeln vidare. Tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad!

Del två kommer att handla om mina egna tankar och erfarenheter efter det att min yngsta dotter drabbats av två hjärnskakningar. Texten kompletteras även här av aktuella forskningsresultat. Den tredje och sista delen består av min dotters egen berättelse om vad som hände och hur hon har mått.

Bara den senaste veckan har det varit två nya fall av hjärnskakningar inom damhandbollen, där det i båda fallen handlat om upprepade hjärnskakningar som inträffat tätt inpå den första. Du hittar artiklarna här och här. Jag hoppas innerligt att de båda spelarna får den tid till återhämtning som de nu så väl behöver.

Det känns inte alltför långsökt att anta att det, precis som i min dotters fall, handlar om att deras hjärnor ännu inte hade hunnit läka innan de återgick till spel igen. Saknas kunskapen är det lätt att tro att allt är okej bara för att man mår bra, men det kan inte nog påpekas att bara för att symptomen försvunnit så behöver det inte betyda att hjärnan har läkt (Neselius, 2014). Fler av mina tidigare inlägg om hjärnskakningar hittar du under fliken handboll.

Denna vecka har det dessutom precis blivit klart att båda döttrarna har återupptagit handbollen igen efter ett tio månader långt uppehåll. Det är så härligt att se deras glädje! För min yngsta dotters del innebär det att hon är med och kör fys och lättare bollövningar utan kroppskontakt. Hon saknar naturligtvis att få köra för fullt, men är ändå glad att kunna vara med på det hon kan. Att se deras glädje både inför en träning och när de kommer hem från densamma gör mig ofantligt varm om hjärtat.

Uppochner

Ha en fin kväll och en riktigt härlig helg! ☺

Hur bör hjärnskakning hanteras?

Hjärna_1

Handbollsmatch, ett hopp, ett block och ett hårt skott som träffar en spelare i huvudet. Spelaren blir liggandes på plan och de andra spelarna samlas runtomkring. Ingen kan i detta ögonblick, med säkerhet, veta att denna spelare precis åkt på en hjärnskakning. Efter en stunds vila är spelaren åter ute på plan och hoppar för att blocka ännu ett skott…

Det här var precis vad som hände när ett gäng 13-åriga flickor spelade handbollsmatch härom veckan. Det var inget speciellt med matchen som sådan, den var som så många andra och skottet såg absolut inte ut att vara menat att träffa så olyckligt som det faktiskt gjorde.

Vi satt på läktaren och såg på när vår dotter låg stilla på golvet. Vi visste inte då att det svartnat för hennes ögon, att hon hade svårt att forma orden när hon efteråt satt på bänken för att heja fram sina lagkompisar och att hon undrade för sig själv hur hon skulle lyckas få sina ben och armar att samarbeta när hon gick ut på plan igen. Hon är en krigartjej, precis som så många andra handbollsspelare, och hon ville så klart ut för att hjälpa sitt lag. Hon ställde sig i försvar och hoppade för att blocka ännu en gång…

Som tur var så träffades hon inte av ännu en boll och hon åkte inte i backen så att hon slog i sitt huvud en andra gång. Men tanken har i efterhand slagit mig, tänk om… tänk om hon fått ännu en kraftig smäll mot huvudet. Hade hon fått en ännu allvarligare hjärnskakning då? Eller i värsta fall en blödning i hjärnan? En hjärna som nyligen drabbats av hjärnskakning är mycket sårbar och ytterligare en smäll mot huvudet i detta skede kan få förödande konsekvenser.

När vi kom hem kontaktade vi sjukvårdsrådgivningen. Vi fick då rådet att ta henne till akuten, eftersom de tyckte att det lät som en hjärnskakning och att hon borde kollas. När vi kom in till akuten möttes vi dock av en sköterska som inte alls tyckte att hon behövde kollas och tyckte att hon kunde träna på som vanligt dagen efter. Hon blev således hemskickad utan att någon undersökt henne. Tack och lov förstod vi ändå att hon sannolikt hade drabbats av en hjärnskakning, dels utifrån det man sagt på sjukvårdsrådgivningen samt utifrån vad vi läste oss till på nätet.

Under den efterföljande veckan som gick sov hon mycket mer än normalt, hade huvudvärk och kände sig ofantligt trött. Att orka gå till skolan var överhuvudtaget inte ett alternativ. När hon provade att läsa lite efter 4-5 dagar gick det en liten stund, men sedan ville inte hjärnan som hon ville. Sakta men säkert har det ändå gått åt rätt håll och det finns inget annat att göra än att vila och ta det lugnt tills det känns bra igen.

Jag berättar om det här för att göra tränare, ledare, föräldrar och spelare uppmärksamma på riskerna med att låta en spelare som drabbats av hjärnskakning fortsätta spela. I en sport som handboll är det omöjligt att eliminera riskerna för hjärnskakning som sådan. Däremot har man som ledare och tränare möjlighet att avstyra spelaren från att åter riskera att utsätta sitt huvud för ännu en kraftig smäll. Hjärnan är sårbar efter en hjärnskakning och en ny smäll mot huvudet kan få mycket allvarliga konsekvenser. Men för detta krävs kunskap och jag tror, utan att säkert veta, att det bland många av landets alla ideella barn- och ungdomsledare saknas kunskap om hjärnskakning, dess kännetecken och hur man som tränare då bör agera. Som tränare hade jag kanske själv låtit en spelare i denna situation gå ut på plan igen när denna såg pigg ut och var villig att spela igen, men det var i så fall innan jag visste det jag vet idag.

Följande står att läsa i läkartidningen (2007, nr 16, s.1221):

Vid varje hjärnskakning ska spelaren omedelbart avbryta pågående aktivitet. Detta gäller även vid vad som kan uppfattas som lättare slag mot huvudet…

Här kan du läsa mer om riktlinjer i samband med hjärnskakning och idrottsutövande.

Uppdatering juli 2016: Här finns även nya riktlinjer för återgång till fysisk aktivitet för barn och unga som drabbats av hjärnskakning.

Min förhoppning är att man, åtminstone inom barn och ungdomshandbollen, har som tumregel att inte låta någon spelare som drabbats av ett hårt lag mot huvudet och som kan ha tappat medvetandet för en kort stund, fortsätta spela den dagen. Självklart borde denna tumregel även gälla alla andra idrotter där det finns risk att barn och ungdomar drabbas av smällar mot huvudet. Jag vet att det kan vara svårt, det är ju match och både spelare och ledare är taggade och vill göra sitt bästa. Men ibland måste man stanna upp och tänka långsiktigt. Barns och ungdomars hjärnor är känsliga och därför måste vi som vuxna vara extra rädda om dem.

Har ni egna tankar eller erfarenheter rörande detta får ni gärna dela med er av dessa här.