Faran med upprepade hjärnskakningar

Att jag skulle behöva lära mig så mycket om hjärnskakningar denna vår var verkligen inget jag hade räknat med.  Jag önskar att jag hade sluppit, men samtidigt är jag glad att jag visste det jag visste när olyckan plötsligt var framme igen. Min yngsta dotter har drabbats av två hjärnskakningar under kort tidsrymd i samband med att hon spelat handboll. Den sista inträffade för ungefär två månader sedan i samband med en match, en hjärnskakning som hon tyvärr ännu inte är återställd från. Efter olyckan var hon tvungen att ta smärtstillande dygnet runt i över en månads tid, dag som natt, för att klara av huvudvärken. Som det är nu går hon på läkares inrådan bara halvdagar i skolan. Hon blir väldigt trött när det blir för många intryck och drabbas av huvudvärk i stort sett varje dag. Om en vecka väntar en ordentlig undersökning hos specialister på barnneurologen.

Eftersom jag den senaste tiden försökt att sätta mig in i vad som gäller vid upprepade hjärnskakningar tänkte jag passa på att dela med mig av dessa kunskaper. Förhoppningsvis kan det underlätta för någon/några att hitta information och samtidigt bidra till att sprida kunskap. För ju fler som vet vad hjärnskakningar innebär och hur de bör hanteras, desto större chans att vi tillsammans kan förhindra att något riktigt allvarligt händer.

Jag har skrivit flera inlägg om hjärnskakningar tidigare. För den som är intresserad finns de här:

Hur bör hjärnskakningar hanteras?

Rehabilitering efter hjärnskakning

Hur förhåller sig våra idrottsförbund till hjärnskakningar?

Hjärnskakning – ett högaktuellt ämne

Som jag skrivit tidigare är behovet av kunskap oerhört stort inom detta område. I det här inlägget tänkte jag dela med mig av vad forskningen kommit fram till vad det gäller faran med just upprepade hjärnskakningar.

Varje år rapporteras cirka 20 000 hjärnskakningar i Sverige. Det stora flertalet drabbar barn och ungdomar i åldern 15–25 år, och en betydande andel av dessa sker i samband med idrottsutövning (enligt denna artikel).

En sammanfattande text om idrottsrelaterade hjärnskakningar finns i artikeln ”Hjärnskakning och idrott – nya riktlinjer för handläggning”. Artikeln publicerades i läkartidningen nr 16 2007 volym 104 och har skrivits av Yelverton Tegner, Bengt Gustafsson, Magnus Forsblad, Lars Lundgren, Sven Anders Sölveborn. Du kan läsa den i sin helhet här.

Rehabiliteringen bör ske enligt den så kallade ”hjärntrappan” (mer om den hittar du här). Det är dock viktigt att notera att om symtom uppstår vid två tillfällen i samband med rehabiliteringen ska denna avbrytas och ny medicinsk bedömning genomföras.

Hur handskas man då med upprepade hjärnskakningar?

Riktlinjerna för komplexa hjärnskakningar är i stort de samma som för enkla hjärnskakningar. Det finns dock några skillnader och det är att hjärnvilan många gånger behöver vara längre, den stegvisa återhämtningen med hjälp av hjärntrappan kan ta längre tid och bakslagen vara fler. Vidare konstateras att man bör vara frikostig med bland annat neuroradiologisk undersökning hos specialist eftersom komplikationer kan förekomma.

Yelverton Tegner är som redan nämnts en av våra främsta experter på idrottsrelaterade hjärnskakningar och han menar att en enstaka hjärnskakning som man rehabiliterar sig från sällan är något problem. Men som han konstaterar i Svensk idrottsforskning nr 3, 2012, s. 28:

… får man återkommande hjärnskakningar så blir hjärnan mer skör. För en spelare som fått flera hjärnskakningar kan det räcka med en mindre smäll för att följderna ska bli ödesdigra.

Han berättar vidare:

– Upprepade hjärnskakningar kan ge kronisk huvudvärk, migränattacker och humörsvängningar. Det finns även beskrivet att det kan bidra till så kallad boxardemens, Parkinsons och Alzheimers sjukdom. Vi vet också att skadorna kan ge upphov till depressioner och aggressivt beteende. De skador som spelarna ådrar sig som unga kan alltså ge upphov till livslånga och svåra handikapp.

 

Vad säger forskningen?

Det forskas idag intensivt både vad det gäller diagnostik och hantering av hjärnskakningar, men även om dess långsiktiga effekter. Vid ett universitet i Montreal har man med hjälp av funktionell MRI kommit fram till att det som enbart betraktats som funktionsmässiga störningar faktiskt handlar om strukturella förändringar i hjärnan. Studier på balanssinnet har visat på funktionsstörningar som kan kvarstå långt efter det att personen ifråga upplever sig symtomfri. Likaså har man kunnat visa att hjärnskademarkörer som t ex S100B, ökar i serum efter en hjärnskakning. Från forskarhåll är man ännu inte helt säker på vad detta innebär, men det kan vara en stark indikation på att en strukturell skada sannolikt föreligger.

Sölveborn är överläkare och har föreläst en hel del om hjärnskakningar. I en artikel (hittar du här) berättar han att han tycker att hjärnskakningar är en skada som alltför ofta underskattas inom idrotten. Han konstaterar att för varje gång man får en skallskada är det lättare att man drabbas av symptom nästa gång och att effekterna bara blir större och större.

En fruktad komplikation till hjärnskakning är enligt Yelverton Tegner något som kallas ”second impact syndrome”, en speciell åkomma med nästintill hundraprocentig dödlig utgång. Den kan drabba personer som får en ny skallskada efter att nyligen ha fått en mindre hjärnskakning. Alla som har drabbats av denna komplikation har återgått i aktivitet trots kvarstående symtom. Vid det andra tillfället har våldet mot skallen ofta varit mycket litet och skulle sannolikt inte ha gett någon skada om det varit en frisk hjärna som hade drabbats. Trots att smällen eller slaget inte är särskilt kraftig blir den skadade snabbt medvetslös och avlider i de flesta fall inom några timmar. Tack och lov är det mycket ovanligt att det händer, men det finns flera rapporter om idrottsmän inom amerikansk fotboll, ishockey, utförsåkning och boxning som drabbats av denna allvarliga komplikation till en ”enkel” hjärnskakning.

Andra komplikationer till hjärnskakningar är enligt Tegner kvarstående rubbningar i psykisk kapacitet/minneskapacitet. Studier har visat att det förekommer störningar i minnesfunktionen så länge som tre månader efter en hjärnskakning med medvetslöshet och att störningarna i hjärnfunktion är större om man drabbas av en ny hjärnskakning tätt inpå den första. Den som vill veta mer kan läsa mer här.

En av de idrotter som kommit att bli nära förknippad med hjärnskakningar är just ishockeyn. Enligt Tegner har drygt 30 svenska spelare varit tvungna att avsluta sina karriärer på grund av hjärnskakningar. En av de spelare som fått lägga av är Fredric Anderberg. Han blev knockad i sin debut för AIK och hann bara spela sex minuter innan karriären var över.

Ett och ett halvt år senare plågas han fortfarande av yrsel, huvudvärk och trötthet. Han berättar:

Det är skittufft, så klart, både mentalt och fysiskt. Men man har lärt sig att leva med att tvingas säga stopp till höga ljud, starkt ljus och lite olika saker. /…/ Man får säga nej till saker som man kunde göra tidigare, typ att spela fotboll med kompisarna och såna saker.

Som det ser ut i dagsläget finns ingen prognos för när han kommer att vara helt återställd. Du kan läsa mer om Anderberg och andra spelare som drabbats av svåra och långvariga symptom och om problemet med hjärnskakningar inom ishockeyn här.

Tar längre tid att läka än man tidigare trott

Ny svensk forskning har visat att idrottsrelaterade hjärnskakningar läker betydligt långsammare än vad man tidigare trott, något som kan få stor betydelse för både amatörer och elitidrottare i alla åldrar.

Sanna Neselius är specialist inom ortopedisk kirurgi, medlem i IOC:s expertgrupp inom boxning, sekreterare Medical EUBC och förbundsläkare i Svenska Boxningsförbundet. I sin avhandling har hon kunnat visa att idrottsrelaterade hjärnskakningar läker betydligt långsammare än man tidigare antagit. Hennes avhandling hittar du här. Hon berättar att man tidigare trott att hjärnskakningar läker förhållandevis snabbt, men att dessa nya forskningsresultat visar att en allvarlig hjärnskakning kan ta längre tid än fyra månader att läka.

I dagsläget är hjärnskakningar en av de vanligaste idrottsrelaterade skadorna och Neselius konstaterar att problemet med upprepade hjärnskakningar kommit att hamna allt mer i rampljuset under senare år, där flera idrottsutövare bl a inom ishockeyn drabbats av svåra och långvariga men.

Som det är idag grundas ofta bedömningen på fysiska symtom, neuropsykologiska tester och på hur idrottaren själv mår. Men dessa forskningsresultat visar att vi inte kan lita på dessa tester eller att en person ”känner sig frisk”. Efter en hjärnskakning försvinner ofta symptomen på några dagar, men den neurologiska skadan efter en hjärnskakning finns ändå kvar. Sanna Neselius konstaterar att det dessutom är viktigt att tänka på att barns och ungdomars hjärnor är känsligare än vuxnas och att de tar längre tid att läka. Här läser du pressmeddelandet från Sahlgrenska akademin.

I sin studie undersökte hon 30 erfarna amatörboxare vid två tillfällen, en respektive två veckor efter en vanlig match. Resultaten jämfördes sedan med samma antal kontrollpersoner. Den medicinska undersökningen, som bland annat bestod av en noggrann neurologisk kontroll, visade inte på några förändringar. Boxarna ansågs vara friska. Men Neselius tog även prov på hjärnvätskan i ryggmärgen och fann då att så många som åtta av tio boxare hade förhöjda värden av fyra olika proteiner som utsöndras i samband med hjärnskador. Två veckor senare hade proverna normaliserat sig hos flertalet, men var femte person hade fortfarande tydligt förhöjda nivåer. Ryggmärgsprovet kan användas för att visa när hjärnskadan efter en hjärnskakning har läkt och på så sätt användas för att förhindra en för tidig comeback. Du kan läsa mer om detta i denna artikel.

I en annan artikel (hittar du här)  berättar hon bland annat om en av de boxare hon följt:

Vi blev väldigt förvånade av det här fallet. Boxaren hade bara varit medvetslös fem sekunder och mådde helt bra direkt, han hade inte ens huvudvärk. Ändå tog det över fyra månader.

Hon konstaterar att man tidigare har trott att en hjärnskakning oftast läker på 7-10 dagar, men det är ett riktmärke som hon menar är i underkant. Hon avslutar:

Inom Boxningsförbundet finns en gräns på minst en månad. Men idrotter där man har 7-10 dagar som karens behöver verkligen se över reglerna, det är alldeles för kort tid.

Avslutar med några kloka ord från Barbara Mikulski: ”Each one of us can make a difference. Together we make change.”

Var rädda om varandra och dela gärna detta inlägg ❤